Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1869, sida 1

Högländaren. ) Roman at Balduin Möllhansen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN. Då jag lemnade Perth med dig på armarne och en tung påse på ryggen, tänkte jag på min sonsons sköterska och beslöt att föra dig dit. Jag gick emellertid inte genast till henne, utan vandrade först hem, för att gömma de saker, som hade tillfallit mig genom dig. Om jag hade kommit till henne med pengar eller värdefulla saker, så hade hon för din vård fordrat ett pris, som jag skulle haft svårt att betala, och jag ville spara något för mina gamla dagar. Att jag inte behöfde tillgripa de gömda pengarne, har jag Dougal att tacka för, som under de sednare åren försett mig med kött och andra lifsmedel, mot det att jag lät honom bo häri kojan. Det är en tarflig bostad, men ban förstod att uppskatta den, ty han hade för längesedan varit hängd för sina röfverier, om inte hyddan hade varit belägen i det här otillgängliga träsket. Hu — iskylan genomilar min kropp, — går fortare än jag trodde; — lägg ditt öra tätt intill min mun, Sonny, så att jag inte behöfver anstränga mig så mycket, — ty jag säger dig, hvarje minut af mitt lif är värd högar af guld för dig; — Sonny, mitt minne försvinner, — hvar stannade jag?