Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1869, sida 1

du hade varit hos din sköterska omkring ett halft år, då sjuknade din kamrat, min sonsonsson, så att enkan Mary — som folket kallade henne — trodde att han inte skulle upplefva morgondagen. Hon ville inte påtaga sig ansvaret för hans död, och emedan hon trodde att jag egde hjelpmedel, begaf hon sig samma natt på väg öfver träsket för att föra gossen till mig. — Dig hade hon förut burit till en granne. Natten förflöt, men hvarken Mary eller min sonsonsson inträffade hos mig; — de voro försvunna och förblefvo det äfven till dess man började leta efter dem och upptäckte enkans lik i en gammal torfgraf, — barnets lik hittade man aldrig; det hade sjunkit allt för djupt, och jag sökte inte heller länge derefter, ty jag visste att Robs profetia hade gått i fullbordan. Den ena förutsägelsen hade gått i fullbordan, således måste också den andra uppfyllas; du skall återse dina föräldrar och den gamle säckpipeblåsaren. Anda till min sonsonssons död hade jag ännu icke utfört det löfte, som jag gal din mors syster. Jag hade inte glömt det, men jag visste inte till hvem jag skulle vända mig för skrifningens skull, och jag fruktade också att derigenom förlora de saker jag medtagit, eller pengarne derför. Men nu borde jag inte dröja längre; — men först sedan jag tagit dig hit till hyddan, gjorde jag allvar at saken. Min sonsonssons död hade gått mig till hjertat, ty han var den siste Mac Leary. Jag hade påräknat, att han skulle lefva nog länge för att kunna försörja mig under min höga ålderdom; — sedermera kunde ju Robs förutsägelse uppfyllas. Han var nu död, och jag måste finna andra medel för att