Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1869, sida 1

— Ni tänkte lemna mig, Mac Ivors son, ill Dougals syster, svarade Mac Leary hastigt. — Godt, Sonny, och hon emottog dig ifven samt lofvade att vårda dig väl, i hopp att dina föräldrar skulle en gång belöna henne rikligen; äfven min egen sonsonsson skulle derför få det bättre hos henne. Jag återvände hit och lefde som förr. Jag gick hit och dit, och öfverallt hjelpte man den gamla gumman; jag behöfde således inte röra mina pengar; — de förökades till och med genom försäljningen af de saker, jag medtagit från Perth, — men jag måste dervid gå försigtigt till väga, för att inte väcka misstankar om en stöld. Ja, jag sålde allt och erhöll en vacker summa derför, — ty deribland fanns några guldringar. Endast ett halsband behöll jag, ett halsband med guldlås, och på detta lås din fars vapen. Din mor hade satt det omkring din hals, då hon skiljdes från dig, — det ligger i påsen, — du kan behöfva det för att bevisa din härkomst. — Finns det annars ingenting, som kan bevisa min börd? frågade Mac Leary med darrande röst. — Jo, ett bref och ett brunt födelsemärke på den högra sidan af din hals, svarade gumman med ett besynnerligt, hemskt leende, utan att slå upp ögonen. — Vidare, vidare, käraste mor Carry, ifrade Mac Leary, som beständigt fruktade att de torra, darrande läpparne skulle tystna för evigt. — Ja, vidare, upprepade den döende likasom i en dröm, — ty min tid är snart ute; — det var en mörk, regnig natt, och