Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1869, sida 2

att be en säker person underrätta dina föräldrar om hennes död, och tillika uppmana dem att på ett eller annat sätt ta dig till sig. Jag lofvade allt och stannade qvar hos henne till den följande dagen, då hon dog. Derefter tog jag dig, vidare de pengar, som din mors syster hade lemnat mig, samt några andra saker, som jag kunde medföra och anse som din tillhörighet, men framförallt brefvet, i hvilket dina föräldrars adress skulle stå upptecknad, och begaf mig dermed ut på heden. Min sonson, den siste Mac Leary, hadc de skjutit ett år förut, emedan de ej unnade honom en eländig råbock; hans hustru hade dött af sorg, eller snarare al hunger, och hennes enda barn tillhörde mig redan. Som jag då gick på sjuttiotalet, var jag inte mera lämplig att sköta barn, som knappt ännu kunde stå på sina fötter. Jag saknade ju också det nödvändigaste här ute på heden, om jag ville besluta mig för att ta min sonsons gosse till mig. Jag hade derför lemnat barnet till. Dongals syster, en barnlös enka, som jag visste ej skulle låta det svälta. Hon bodde på andra sidan om heden, i en iten trädgård, och hade sin nödtorftiga utkomst. Emedan jag sjelf inte hade nåsot att ge henne, så skötte hon gossen för ingenting; hon fordrade blott att han skulle stanna hos henne för att framdeles kunna arbeta för henne. (Forts.) 73