Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1869, sida 1

ämne, men kanske att tidningen äfven har plats för ett litet bref från en gammal bekant. När det först blef fråga om att välja riksdagsman efter August Blanche, tyckte ett stort antal frisinnade valmän att revisionssekreteraren Lindhagen vore ganska lämplig att sätta in i andra kammaren. Han är känd såsom upplyst och verksam kommunalman och har i allmänhet stora vyer, hvarför han äfveni riksförsamlingen borde blifva af nytta. Folkrepresentationens förtroende har ban redan visat sig ega, då han utsetts till jastitieombudsmannens suppleant. Att han är embetsman borde icke utgöra något binder för hans val, ty han har alltid visat sig vara en sjeifständig man och har under sednaro år mera användts i särskilda maktpåliggande uppdrag i det allmännas tjenst, än såsom egentlig embetsman. Flera bland de valmån, som gerna önskade so hr Lindhagen på den lediga platsen i kammaren, beklagade dock att de icke kände hans åsigter i en och annan vigtig politisk fråga, hvarom man oundvikligen borde ega kännedom för att kunna välja honom ; men de hoppades att deras kandidat skulle sjelf upplysa om allt som ännu kunde vara dunkelt i detta afseende, så svart han, vid passande tillfälle före valet, fick anledning att offentliga uttala sig. Det blef alltså nödvändigt att hålla ett valmöte, vid hvilket hr Lindhagen kunde presenteras för dem bland valmännen, som ännu icke kände honom, och der han kunde bekräfta de goda tankar, hans närmare bekanta hyste om honom. Åsigten om sådana mötens ej blott lämplighet, utan äfven nödvändighet inom ett så stort samhälle, som Stockholms, har här blifvit alltmera stadgad. Men det var icke alla frisinnade valmän, som tänkt på hr Lindhagen. Ett icko ringa antal inom alla samhällsklasser erinrade sig hr Hedin, filosofie kandidat, men hvilken, emedan han ej är promoverad, undanbedt sig titeln af doktor. Ir Hedin har sedan några är tillhört vårt samhälle och redan här kommit i åtnjutande af stort anseende för grundliga kunskaper, stor skriftställareförmåga och sträng karaktersfasthet. En sådan man skulle otvifvelaktigt blifva en prydnad för riksförsamlingen, så mycket mer som han till nyssnämnde egenskaper äfven räknar en ovanlig talang att hänföra genom det muntliga ordet och, hvad kanske vigtigare är än att ,,hänföra, att klart reda ett ämne under diskussionen. Mången fruktade dock, att hr Hedin skulle gå något för mycket åt venster. Han har utskrikits såsom ,röd, hvilken glada färg utgör ämne till fruktan för många svaga hjernor. Man var ej rätt säker på att icke br Hedins åsigter och sträfvanden vore solidariska med det s. k,nyliberala partiets, som onekligen drifver en och annan i vår tid ännu allttör vågad sats. För att komma på det rena i detta afseende var ett valmöte också nödvändigt. Valmännen måste hörai hvilken riktning hr Hedin önskade att gå såsom representant. Man kunde på det mötet få tillfälle att döma emellan hr Lindhagen och hr Hedin, sedan begges framstående åsigter blifvit pröfvade, ty man kunde icke förmoda annat än att begge skulle der infinna sig. Oaktadt ett så stort antal frisinnade valmän var benäget att rösta på hr Hedin, åtminstone sedan han kunnat på ett tillfredsställande sätt göra redaför hvad ännu möjligen vore mindre kändt om hans åsigter i en eller annan punkt, såg det dock ut, som skulle hr Lindhagen kunna på samma vilkor räkna på ett kanske ännu större antal, isynnerhet bland dem som se mera på en redan visad praktisk duglighet, än på en högre talang i det muntliga och skriftliga ordet. ,, Dagens Nyheterk uttalade sig för hr Hedin, Stockholms Dagblad,, Dagligt Allehanda och ,,Stockholmsposten förordade herr Lindhagen. ,Aftonbladet iakttog en afyaktade position, till dess valmötet hunnit uttala sig. Då uppträdde ,, Fäderneslandet och föreslog kapten Julius Mankell, den bekanie och berömde militärskriftställaren, hvilken äfven, liksom hr Lindhagen, är en bland Stockholms stadsfullmäktige, men som dock icke kunde hafva stora utsigter att blifva vald. Om hr Mankell hade egt några utsigter i detta afseende, förminskades de i och med detsamma tidningen ,,Fiderneslandet förklarade honom vara sin kandidat. Nämnde tidning har icke det ringaste inflytande på valmännen, om icke i den meningen, att man helst vänder sig ifrån den person, som tidningen rekommenderar. — Några andra kandidater på fullt allvar bördes just icke af, om ej möjligt. : J möjligt vis major v. Kramer. Då utgick från Stockholms representanter i andra kammaren en uppmaning till valmännen att samlas på börsen för att ölverlägga om det förestående valet. Det var fullkomligt i sin ordning, och hvarje svalman, som ej hade oöfvervinnerliga förhinder, borde väl infinna sig på ett sådant offentligt, af behöriga personer utlyst möte. Man kunde äfven ega anledning att tro, det de personer, som af allmänna rösten nämnts såsom varande i fråga till representanter, skulle i främsta rummet på mötet tillstädeskomma. Mötet var besökt ända till trängsel. II. T. har redan genom ett par bretskrifvare från Stockholm och genom härvarande tidningar kunnat I lemna sina läsare tillförlitliga notiser om . frönhandlnmanna HLnm8. 1 eg