ringa ersättning, skjuta framför sig, och derfore tycker man att lagen är så mild. Drabbade straffet, såsom vederborde, artikeltörfattarne eller tidningarnes verklige utgifvare, så skulle man snart få höra ett annat tal. Och det är derhän vi måste komma. Vi måste, medan tid är och innan skandaltidningarne hunnit uppreta både den allmänna stämningen och särskiltfriksdagens mot pressen, söka reformera vår tryckfrihetslag i den andan, att alla preventiva föreskrifter för tidningars utgifvando upphöra samt att straffbestämmelserna blifva betydligt förmildrade, men så att på samma gång straffet drabbar gerningsmannen, en rättsgrundsats, hvilken väl är den första och förnämsta i all lagstiftning, och hvilken man väl borde kunna införa i vårt land rörande pressen likaväl som i andra länder, inför hvilka vår lagstiftning på detta område förfaller såsom en obegriplighet och orimlighet. — Härom syntes också meningarne vid det i somras hållna publicistmötet vara ganska eniga. Sedan ansvaringen för ,,Sverges Tidning nu fått sin dom och sedan man sålunda tydligen visat att lagen ej är att leka med, antaga vi mannen blir på nådeväg befriad från det orimliga straff, som drabbat honom.