Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1869, sida 1

UTRIKES. ÖSTERRIKE. En korrespondens från Krakau till tidningen ,Presse lenmar intressanta upplysningar om en mystisk försändning af preussiska kanoner till Rumänien. ,Första juldagen — heter det — kom ett ofantligt godståg från Preussen till Szezakova. Samtliga vagnarne voro täckta dels med halmmattor, dels med pressenningar, och godset var uppgifvet att vara jordbruksmaskiner och verktyg. Denna stora mängd maskiner och den ytterst försigtiga inpackningen syntes misstänkta; en jernvägstjensteman meddelade sina betänkligheter till sin förman och fick af denne order att efterse de förmenta maskinerna. Man fann då 80 refflade preussiska kanoner, som från Czernowitz skulle expedieras till Rumänien. Jernvägsinspektören i Szcakova gjorde anmälan härom till polismästaren, och genast telegraferades mellan Wien, Szezakova och Krakau. Från Wien kom dock befallning, att man skulle låta kanonerna obehindradt passera vidare, enär Österrike icke förbjudit transport af vapen genom sitt territorium. Således passerade de 80 kanonerna Krakau, Lemberg och Czernowitz till Rumänien. ITALIEN. Vid nyårskuren i Florens svarade konung Viktor Emanuel på de lyckönskningar, som till honom framfördes af en deputation från deputeradekammaren, att han hyste det största förtroende till kammarens vishet och nit med afseende på de vigtiga lagstiftningsarbeten, som föreligga. Konungen framhöll tillika, att den grekisk-turkiska förvecklingen för närvarande vore den enda utrikesfrågan af betydelse; han hoppades emellertid, att den på ett fredligt sätt skulle lösas genom konferensen. Vid generalernas och de andra högre embetsmännens mottagning yttrade konungen flera gånger, att situationen för närvarande var fredlig. , Skulle emellertid — tillade han — den politiska horisonten förmörkas, skall Italien städse i sin armå finna det säkraste värnet för sina intressen. Påfven har likasom de föregående åren på nyårsdagen mottagit den franske befälhafvaren och officerskåren vid de trupper, som ligga i Civita Vecchia. Hans helighet uttalade sin erkänsla mot Frankrike och nedkallade himlens välsignelse öfver kejsaren och hans familj, franska armeen och flottan. Ånyo har Pius IX i ett tal utfarit emot ,kyrkans fiender, yttrande, att ,kriget mot kyrkan var mycket gammalt. Gud har ända från veridens början medgifvit ett sådant, och så skall det fortfara intill tidernas slut. I medeltiden var den heliga grafven skådeplatsen för denna strid, nu är den vid St. Petri och St. Pauli graf. Många af våra samtida ha förgätit historiens lärdomar derom, att ehuru många troner på jorden omstörtas, kan aldrig den romerska falla. Våra fiender hafva endast omsorg om det materiella, hvilket vi visserligen icke så tillvida förakta, som det är nödvändigt för vår tillvaro, men vi göra det icke till föremål för våra tankar. Och hvad är följden af dessa våra fienders eländiga lif? Orättvisa, usurpation af andras egendom, kränkning af Guds heliga bud! Iuezi — en af dem som af påfven sednast blifvit dömda till döden — säges hafva blifvit vansinnig. FRANKRIKE. Oppositionstidningarne hafva på sednare tider ofta och med rätta beklagat sig öfver, att en mängd staten tillhöriga konstföremål blifvit förda från sina egentliga bestämmelseorter för att begagnas i åtskilliga af de kejserliga storheternas enskilda bostäder. Det är isynnerhet ,,Gaulois, som skarpt uppträdt mot ett sådant begagnande af statens tillhörigheter. Den officiösa , Constitutionnel anser sig icko längre böra lemna frågan obesvarad, utan yttrar: ,,Kronan eger 10,000 målningar, hvaraf ungefär 2,000 befinna sigi Louvre. Det återstår således 8,000, hvilka af de särskilda regeringarna blifvit inköpta på expositioner, 0. s. v. och hvilka ständigt förökas. Kan någon på allvar ifrågasätta, att de alla skola uppställas i Louvre? Nej. Statschefen måste således ega att fritt förfoga öfver dessa konstverk, endast att de icke bortskänkas, försäljas eller på annat sätt afhändas. Constitutionnel meddelar derefter en förteckning öfver de mälningar, som Ledru Rollin den 30 Maj 1548 lät föra till inrikesministeren, Lamarline den 3 Juli 1848 till hötel de Luxembourg, Armand Marrast den 15 September och 112 Oktober 1548 till presidentens i nationalförsamlingen embetsboning. Den ossisciösa organen tinner med anledning af det anförda saktum alldeles icke underligt, att kejsaren begagnar samma rättighet, och tillägger: Man borde tvärtom tacka regesringen, för att den med så mycken moderation använder denna rättighet. Emellertid aktar sig , Constitutionnel för att suppgisva hvar alla de 8,000 målningarna befinna sig. Från denna månads början har den gamla , Moniteur utkommit i sin nya gestalt, förande titeln: ,,Moniteur Universel, 2c4 2 . 174 d J Ö