småleende, fullt af behag, men om hennes lorgnett händelsevis kom att hvila på någon dam at stora verlden, antog hennes ansigte, för att begagna Janins egna ord, ,,je ne sais quel air resign et humilie qui faisait peine. — För tredje gången såg Jules Janin henne på en af de präktiga fester, som Brissel gaf för Frankrike då nordbanan invigdes. Hon inträdde i denna lysande samling, skön, men blekare än vanligt. Hon hade kommit på denna bal, oaktadt hon var känd af flera; hennes bländande skönhet ådrog henne allas uppmärksamhet och allas beundran. Ett smickrande gorl helsade henne då hon framskred genom salen, och äfven de, som kände henne, bugade sig för henne; lugn och stolt som vanligt mottog hon denna hyllning såsom fullkomligt berättigad. Mer än en furste stannade för att betrakta henne. Hon höll under armen en ung, elegant utländning, hvilken få eller inga kände. Dagen efter denna fest reste hon från Bryssel till Spa, der hon vistades en tid för sin svaga helsas skull, och der hon snart blef lejoninna vid alla fester. Hennes helsa var emellertid förstörd och hon återvände till Paris, der hon dog år 1847, icke som Marguerite Gautier i Alex. Dumas roman, i fattigdom, utan omgifven af lyx och deltagande vänner, och hennes död var ett slags evenement hvarom hela Paris talade i tre dagar. På auktionen köptes hennes tillhörigheter till fabelaktiga priser tillochmed hennes kärleksbref och hår sålses at hennes slägtingar, hvilka begärligt räknade den summa som den aflidnas qvarlåtenskap inbringade, men icke behöllo den ringaste småsak till minne af henne! ; Härpå tillägger Jules Janin: , Sådan var hon denna qvinna, och man kan föreställa sig min förvåning, då boken ,,La dame aux camelias utkom i bokhandeln. Man talade om den såsom man allmänhet talar om arbeten, på hvilka ungdomen: uppriktiga känsla tryckt sin pregel, och alla sade att Alex. Dumas son, hvilken nyss lemnat uni versitetet, gick med säkra steg i sin faders lysand fotspär. Boken gjorde stor lycka, men snart mörkt läsarne, att det icke endast var en roman, tagen luften, utan att denna qvinna verkligen lefvat och lefvat för icke längesedan; att detta drama ick uppfunnits för att roa, utan tvertom var en tragedi som utförts i lifvet. Då började man fråga ette U namn, ställnirg i verlden m. m. Pu bliken fick så småningom veta alla ofvannämnddetaljer, hvilka endast ökade romanens intresse och som derför föranledde en ny upplagas utgif vande. Läs den, och läsaren skall uti dess minst: detaljer igenkänna denna rörande berättelse, hvar elegiska och dramatiska innehåll denne så rikt be gåtvade unge man har behandlat med så mycke tårar, framgång och lycka. Dessa upplysningar meddelar JIles Janin on mademoiselse Marie Duplessis, som fick sitt namn damen med kameliorna, af de blommor, me hvilka hon helst prydde sig. Alex. Dumas fi har sedan af sin roman pjori en dram, full af gri pande scener. Han skyr icke att kalla allting vi dess rätta namn, hvilket kanske gör stycket olämp ligt att ses af den yngre publiken, men ban äre stor moralist, som ser och påpekar det onda i ti dens seder, och han gör det med en mäktig, origi nel och djup talang. WAA———