Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1869, sida 3

Stockholm. Stockholms hefolkninsförhöllanden den 31 Dec. 1868. Af de uppgifter rörande födde döde och vigde under nästlidna år, som, enligt gammal sed, på nyårsdagen meddelas från predikstolarne i hufvudstadens samtliga församlingar, inhemtas, att antalet födde utgjort tillsammans 3,363 och döde 3,079 samt att 527 äktenskap blifvit upplösta och 824 ingångna. — Gardistvåldet vid Karl XII:s-festen. I Dag. Nyh:r läses: I anledning af handlanden C. Th. Gultzaus af oss förr omnämnda och till en del i denna tidning införda skrift till justiticombudsman en — i hvilken skrift hr G., som en natt under de ryktbara Novemberoroligheterna på trottoiren utanför operahuset blef öfverfallen och sårad af en ridande hästgardespatrull, begär hr justitieombuc mannens mellankomst för att få utrönt, hvilken myndighet kunnat gifva befallning till en sådan framfart mot fredliga medborgare — hölls i Lör ags kl. 12 å lifgardets till häst kasern förhör inf regementets chef, generalmajoren m. m. Björnstjerna. Vid detta förhör, som på grund af ofvannämnde hr G:s skrift, blifvit begärdt af öfverkommendanten för Stockholms garnison, hade hr G. i skrifvelse från hr Björnstjerna blifvit anmodad närvara för att lemna tilläfventyrs n upplysningar. För hvad under förhöret tilldrogo sig, kunna vi väl icke i dag fullständigt redog men äro emellertid i tillfalle att, såsom faktiskt, upplysa, det en at de tre inkallade gardistfritt och otvunget erkände sig hafva vid ågavarande tillfälle, och på den plats (trottoiren) hr Giltzau uppgitvit. tilldelat denne två sabelhugg, deraf det ena åt hufvudet, dervid hr G:s hatt krossades, och det andra åt armen, som lindrigt sårades. Gardisten hade dock icke vetat åt hvem han utdelat dessa hugg, uppgitvande han tillika, att den öfverfallne satt sig till motvärn med en — käpp. Karlens nu närvarande kamrater, som ridit i samma led, intygade hvad som sålunda förekommit, med samma tillägg i afseende å hr G:s försökta försvar. Jefalhafvare för truppen hade vid tillfället varit ryttmästaren grefve Ilamilton, hvilken öfver förloppet förut uppsatt och till chefen ingifvit rapport, deri jemväl omnämnande uppträdet med hr G., som dock ryttmästaren Hamilton lika litet som a känt. Beträffande tiden då detta passerat ensom i åtskilligt annat af vigt, stredo dock hr G:s uppgifter mot denna rapport. Men Björnstjerna förklarade sig anse, att det hade varit vida lämpligare och till ändamålets vinnande den solandes bestrafining — mer ledande, om hr G. med sin anmälan hade Vändt sig direkt till chesen iör rdet, hvartill br G. genmälde. anmälan mindre afsett att få den gardist, som gifvit honom huggen, bestraffad, än