Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1869, sida 3

t v CuropelsSKaå såumhjer. Litteratur. Sennor Aguila. Bilder ur lifvet i Per af J. Gerskäcker. Öfversättning från Tyskar Stockholm, Albert Bonniers förlag 1868. , De egenskaper, som utmärka Gerstäc iskers försattareskap och som tillvunnit det sSamma en så stark popularitet, göra i! ven detta arbete underhållande och läs pvärdt. I sina berättelser skildrar han län der och folk så friskt och åskådligt, at de väl kunna räknas till det lärorika sla get af modern lektyr. Så se vi ock i denn: bok lifvet i Peru med alla dess för er Jeurop6 så främmande sidor framställas jersva, om en skarp blick vittnande drag under det att stilens ledighet och de pikanta vändningarna i skildringar och dialoger bidraga att göra läsaren intresserad. År författaren en opartisk skildrare af de peruanska förhållandena? målar han icke för mycket i svart? skall sanrolikt en och annan läsare fråga sig sjelf. Vi sjelfva neka icke, att vi hysa vissa betinkligheter i detta afseende, men då hr Gerstäcker vistats i detta land och då det är för oss en terra incognita, om hvilket vi ej ha annat begrepp än de, som geografer och resebeskrifvare gifvit oss och som icke direkte motsägas af hans skildringar, så anse vi oss ej böra opponera oss mot hans framställning af det sociala lifvet i detta land eller ens uttala någon misstro. Han har för öfrigt icke gått värre åt Peru än Edmond About gick åt det intressanta konungariket Grekland, som nu håller på att för egen eller andras räkning börja en erösring af Turkiet, uti sin ,,Roi de Montagnes. Vi få veta, att en elegant herre, tillhörande la haute volte, kan roa sig med. att i hufvudstadens närmaste grannskap agera stråtröfvare och mördare, under det att han är i åtnjutande af högtuppsatta embetsmäns, ja, nära nog hela ministerens beskydd, att ministrarne gifva sitt skydd; åt en redarefirma, som Tlåtit en kapten på firmans fartyg hemföra en laddning. från söderbafsöarna röfvade s. k. ,kulis, mot lämplig del af vinsten, att presidenten sjelf, trots sina goda egenskaper, icke aktar för rof att tillgripa statens medel för egen räkning, då han haft otur vid spelbordet, att polisen är fal och sjelf stjäl der sådant låter sig göra, att den, som råkar bli en peruan misshaglig, kan ha t skäl att antaga det ett mordförsök vid sta tillfälle skall göras emot honom n. m. Ett sorgligt tillstånd i sanning i lenna republik, om Gerstäcker har rätt. Kanske någon högt uppsatt vän af den honarkiska idcen skall af, Sennor Aguila öranledas att fundera på en expedition ill Peru i frälsande och samhällsombillande syftning, liknande den som kejsar Napoleon för några år sedan lät afgå till srannrepubliken Mexiko. I Det är icke blott peruaner af rent kaucasisk stam, som fört. skildrar ofördelktigt. Sina mörkaste färger tycks han — om man afräknar signor Pertena — ia sparat för de färgade racerna, för choos (som härstamma både från europcer ch indianer) samt för negrer och mulater. Det är i all synnerhet om den afrikanv racens peruanska representar der, som örf. hyser låga föreställningar i moraliskt änscende. Man har emellertid svårt att atta, hvartör de för icke synnerligen lång id sedan emanciperade negrerna och muatterna i Peru skulle vara så nedriga vaelser, som förf. framhåller, då enligt den rfarenhet, som inhemtats på talrika anra ställen, den afrikanska racen utmärer sig genom godsinthet, tacksamhet och ngifvenhet för dem, som bevisat dem älvilja, samt rättskänsla, andra goda egenkaper att förtiga. Vi äro derför böjda tt tro, det förf. i detta hänseende låtit hra sig bakom ljuset genom de peruanke hvitas fördomar mot f. d. slafvarne, ler ock att han af enskilta förhållanden ragit för allmänna slutsatser. I alla hänelser, så visar hvad han kan anföra emot e färgade samhällsklasserna endast, att e behöfva bättre bildningsanstalter, än em, man i detta halft barbariska land, er sjelfva religionen i så hög grad urrtat, bestått de samhällsmedlemmar, som ro af afrikansk stam — om ens några ildningsanstalter stått öppna för dem Hvad sjelfva berättelsen angår, så är trigen väl anlagd och utförd, och karakrsteckningen i allmänhet god. Mot förutarens framställning af hjelten i romaen kan dock en och annan anmärkning öras. Så kunna vi ej rätt förstå, hur det u. möjligt, att han kunde ett tu tre slå rån sig sin kärlek, när detta föll honom , och förälska sig i ett nytt föremål samt, ir han trodde sig finna, att äfven denna irlek var hopplös, följa första anvisning l ett annat häll och straxt begifva sig