Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1869, sida 2

len smala och låga dörröppningen, befann nan sig i ett rum, matt upplyst af en svag torseld, och hvilket ej innehöll det ringaste, som kunde förläna det utscendet af en bostad. Svarta, ojemna väggar bildade en oregelbunden krets af ungefär tjugo fots genomskärning. På en höjd af omkring fem fot hvilade ohuggna björkstammar på garne och uppburo taket. Detta tak bestod af en massa ris, säf, grästorsvor och ormbunkknippor, som man kastat dit upp för att afhålla inträngande regn. . Nischlika fördjupningar, urhälkade i de mjuka väggarne, samt inslagna trädgrenar ersatte husgerådens förvaringsrum; men äfven dessa åtgärder föreföllo öfvertlödiga, ty endast några nischer innehöllo gamla buteljer, och å ett par af qvistarne hade man hängt en trasig plaid och några tomma säckar. Det mesta at hvad hyddans nuvarande innevånare kallade Sin egendom låg kringströdt på jordgolfvet och begagnades synbarligen till att nattetid förbättra de torftiga bäddarne af torra ormbunkar. Dessutom stodo några af de oundgängligaste jordbruksredskap lutade mot väggarne, och bredvid glödhögen, som ersatte eldstaden, syntes några spräckta, svartnade lerkrukor i den gula askan. Den beständiga elden bolmade på ringa istånd från ingången och sände sin qväfvande rök än hit, än dit, allt efter som i fade det omedelbart öfver densamma anbragta lufthålet, eller med ökad aft genomträngde dörröppningen. LikI stannade större delen af röken under let låga taket, der den melankoliskt sväfrade hit och dit allt efter luftdraget. väg18