Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1868, sida 2

utexaminerad elev, Wuorinen, som mycket derömmes, och under hvars ledning man hoppas, att skolan skall återvinna sitt sordna anseende. Men — dessa skolor äro Linska, och jag skulle ju egentligen sysselsätta mig med den Svenska folkhögskoletillstymmelsen i Memsala. Skolhuset är en ganska vacker byggning i två våningar, med lika inredning, såsom det uppgafs, ty den öfva, som lärer varit obebodd och obegagnad, har jag ej besökt. För dess uppförande har läraren bekommit 4,800 mark af Finska statsmedel, då deremot skolhusen i Lillkyro och Ilmola blifvit bekostade af kommunerna sjelfva. För öfrigt åtnjuta alla tre numera ett årligt statsanslag af 600 mark. Om man endast reser förbi Memsala skola och dertill läser lärarens braskande skildringar derom i IIufvudstadsbladet och det af homon sjelf redigerade folkbladet Österbotten, hvarom mera här nedanföre, får man ett högt begrepp om dess förträfflighet; men den minsta blick in i helgedomen nedstämmer den besökandes lynne, kanske öfver höfvan! Här råder den vedervärdigaste smuts och stank, icke blott i den ganska rymliga skolsalen, utan äfven i lärarens boning, och i dess högsta potens uti den till sofrum åt elever från aflägsnare trakter upplåtna kamware, der svarta bäddar på golfvet, täckta med skinnfällar, som längesedan förlorat sin ursprungliga färg, tjena till lägerställen åt alumnerne, för hvilka tvättvatten syntes vara en okänd lyxartikel. Hvad skolans metod vidkommer, kunde jag ej genom autopsi inhemta synnerligen mycket derom, emedan vid mitt besök endast sex nybegynnare åtnjöto undervisning derstädes. För öfrigt skall elevantalet vara mycket varierande; stundom har det uppgått till 40 och derutöfver; på andra tider åter, såsom höstterminen 1867, har skolan, för total brist på elever, varit tillsluten. Läraren, Anders Svedberg, en af Finlands officiella representanter vid folkskolemötet i Örebro sistlidne sommar, är en autodidakt, lika talangsom flärdfull, äregiris. men begåfvad med ett temmeligen vidsträckt, elmru ytligt kunskapsmått. En tid redaktör för det i Helsingfors utkommande allmogebladet ,, Folkvännen, öfvergaf han detta sysslande till följd af några slängar i den af Ernst Linder, en nyligen afliden, utmärkt yngre litteratör, redigerade , Barometern 1ör hans asketiskt-gudsnådliga tendens, grundade skolan i Memsala, för hvilken han i förstone syntes vara mycket entusiasmerad, och begynte utgifvandet at ,,Österbotten, som han låter trycka i Wasa. I detta blad tager han den äfven i Finland strängt ansatta ortodoxin under armarna, drager i bärnad mot Parker, utan att hafva läst en enda af dennes skritter, och utvecklar Å annan liknande verksamhet, men meddelar också deremellan aftryck och bearbetningar af värdefulla artiklar i Svenska och Danska tidningar, rörande folkhögskolan och andra af tidens brännande frågor, afhandlar historiska ämnen af högt intresse och erhåller af insändare med framstående förmåga goda bidrag isynnerhet i ämnen, som angå landtbruket och dess binäringar. Då han tillika är korrespondent i sin landsort för hufvudstadsbladet och Åbo underrättelser, ordförande i sin lörsamlings kommunalstyrelse och författare till en mängd ströskrifter, af hvilka en blifvit prisbelönt af handelsföreningen i Åbo, om jag rätt minnes, finner man att han icke förlefver sin tid i lättja. För folkskolans sak har han dock numera svalnat och hans diktan och traktan är endast att ,stiga i graderna. Vid 1867 års landtdag sökte han inträde i bondeståndets kansli såsom notarie och lät tvenne landtdagsmän utpuffa saken i tidningarne, men försöket strandade mot hans okunnighet i Finskal språket. Folkhögskolefrägan har nu äfven i Finland Vunnit många vänner och kan icke falla. Han har visserligen något egna åsigter härom, men vore dock böjd att få lysa såsom lärare i den första folkhögskolan i landet, om sådant vore möjligt. Lägger man härtill, att han af vederbörande domkapitel förskaffat sig rättighet att predika i kyrkorna, men deremot icke kunnat erbälla dispens från prestexamen, finner man, att han tilltror sig mera än de flesta andra menniskor, i hvilkas ögon det också lyckats honom att slå nog mycken blå dunst, ehuru den nyligen till annan plats atgångne, utmärkte och afhållne eklesiastikchefen, senatorn Viktor Furuhjelm, visat sig i detta afseende vara mera klarsynt än mången annan och efter sitt sednaste besök i Memsala skola om denna och dess lärare uttalat nära nog samma omdöme, som jag här ofvanföre. ) Kemi, Uleå, Limingo, Windala, Lillkyro, Ilmola, äro de Finska, — gamla Karleby och Nerpes de Svenska talande kommuner, uti, hvilka österbottningens intelligens visar sig mest utvecklad. 1 någon af dessa skall sannolikt också den första österbottniska folkhögskola med framtidsperspektiv uppstå. Jag har i dessa dagar gjort en utflygt, ) Redm af I. T. har mycket tvekat att återgifva detta vår korrespondents omdöme om en främling, som vi ej känna, då vi utomdess ogerna ppna våra spalter för personliga kontroverser.