Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1868, sida 3

Litteratur. Klintekorset. Et Digt fra Christian den Fjerdes Tid i sex og tyve Sange af Ole Christian Lund. Kjöbenhavn. Chr. Steen og Söns Forlag. Thieles Bogtrykkeri. 1868. Sex og tyve Sange! Det är i sanning något starkt tilltaget, helst då metern hela dikten igenom är i det närmaste densamma. En stor talang hade erfsordrats för att prestera något tilltredsställande under sådana förhållanden, och hr Lund tillhör, i vår tanka, icke de stora talangerna, Att .Klintekorset saknar all förtjenst vilja vi visst icke påstå. Diktionen är ledig, om än stundom den ojemnhet och knagglighet, som nutidens poeter tillåta sig — med fullt uppsåt som de påstå — stör det intryck verserna möjligen kunnat göra. Vidare har detta ,,qväde enkelhetens förtjenst — esomoftast dock till den grad, att den rytmiska formen är det enda, som skiljer det från vanlig prosa. Vi veta väl, att numera detta direkta framställningssätt utan bildspråk, utan symbolik, utan tankedjup, utan en inre mystisk kärna, som genomskimrar den lätta formens skal, tillhör det slag af poesi, som för närvarande slår an — åtminstone på en och annan estetiker, men vi bekänna öppet att vi icke lärt och aldrig kunna lära oss att inse rättmätigheten at de grunder, hvarpå en sådan uppfattning stödjer sig. Förf:n går vid skildringen af tilldragelser tillväga med en historikers hela omständlighet, och beskrifningen på föremål blir en torr katalogisering af dess egenskaper, utan att läsarens fantasi får någon impuls till verksamhet genom en antydning. Stundom blir framställningssättet så magert, alt det närmar sig det komiska, utan att detta varit författarens mening, enär han hela tiden bibehåller ett orubbligt allvar. Hvad sjelfva ämnet angår, så anse vi det ganska godt och tro, att genom en annan behandling och framför allt genom en starkare koncentration deraf skulle kunnat göras ett ganska vackert , Klintekors. Men nu har det blifvit så uppspädt, att det blir svårt för den mest välvillige läsare att — såsom man plägar uttrycka sig — sammanhålla det hela och följa utvecklingen med intresse. Sjelfva iden att behandla en sägen, som innebär vissa historiska momenter, är för öfrigt så god, att man är desto mera böjd att beklaga det utförandet af uppgiften varit mindre lyckligt. Vi hoppas dock det bästa af framtiden och tro, att den skall skänka oss vackra prof på hvad Skandinaviens nu lefvande skalder förmå, när det gäller att göra det förflutnas minnen till föremål för sin sång. A.