Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1868, sida 3

gar, genom hvilka dessa kandioter vid ty eller tre särskäilta tillfällen sökt motsätt sig sina landsmäns afresa. I afseende pi ten: aktning för Portens rättig raktaterna, förklarar depeschen ska regeringen aldrig brustit för någon stats rättigheter ocl sett traktaterna för bindande för pligtelser, hvaremot utrikesministern lik väl, hvad Porten angår, redan ansett nöd vändigt att böra appellera till aktning fö rättigheter och traktater, detta med hän syn till de röfverier och det oväsen, son råder i gränsprovinserna, och med afse på grekiska undersåters många sär intressen. , Emellertid — heter de et af depeschen — hafva dessa diffe enser, likasom de andra angelägenheter hvilka blifvit sammanfattade i de tre andre punkterna, aldrig blifvit ansedda för till räckliga motiver för ett afbrytande af der diplomatiska förbindelsen mellan tvenne rannstater, en brytning, för hvilken den regering måste bära ansvaret, som framkallat densamma. Undertecknad begagnar detta tillfälle c. Delyanni. — Det var tillfölje af denna korrespondens, som det turkiska ultimatum blef utfärdadt. Den kandiotiska komitn hade — som bekant är — hos Garibaldi anhållit, det han ville öfvertaga befälet öfver friskarorna på Kandia. Generalen har sagt sig yför sin helsas skull icke kunna mottaga anbudet. AMERIKA. I sitt budskap till kongressen har Förenta Staternas president uttalat sig för unionens utvidgning för att skaffa de republikanska grundsatserna spridning, dock icke genom fribytartåg, utan på fredlig väg. Särskildt anmärker han, att det nu på Hayti kommit så långt med oredan och anarkien, att öns tvenne republiker böra föreslås att låta införlifva sig med Förenta Staterna. Icke nog härmed; presidenten förespår äfven de republikanska grundsatsernas nära förestående seger i Europa. Så länge Johnson sitter vid rodret, hafva de planer, han förordar, visserligen föga utsigt att finna bifall hos den mot honom fiendtliga majoriteten i kongressen; men dessa och flera af hans planer torde vara till den grad tagna ur det amerikanska folkets hjerta, att de helt säkert i den ena eller andra formen skola gå igen hos hvarje regering i Washington. Derföre ha de nämnda planerna äfven mött en stark motsägelse i den franska regeringens tidning , Constitutionnel, der det heter: ,,En punkt at budskapet, som icke synes väckt någon motsägelse på andra sidan Atlantiska hafvet, men som åtminstone på andra sidan Oceanen förtjenar uppmärksamhet, är den utvidgning, som presidenten drömmer om för den stora amerikanska republiken . ... Han skönjer den monarkiska maktens och inflytandets aftagande i Europa, och han smickrar sig med, att den åsigt mer och mer utbreder sig hos det amerikanska folket, att med den starkt utvecklade lättheten i förbindelsen mellan alla delar af jordklotet skola den amerikanska regeringens grundsatser vara starka och lifskraftiga nog för att indraga alla verldens civiliserade nationer under deras inflytande.