Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1868, sida 3

Bref srån landsorten. Från Småland ingå underrättelser af sorglig beskaffenhet. Allt dystrare blir teckningen af den nöd, som derstädes i följd af missvexten och skogseldarne uppkommit. I ett enskildt bref från Åsheda församling skrifves: , Nöden är här förfärligt stor. — — Inga penningar, ingen spanmål. Vintern inbryter; en ofantlig hungrande befolkning och intet arbete utomeller inomhus. Mellan 25 å 30 och derutöfver komma dagligen utmagrade, tiggande i vårt kök. Det är en syn, hvarvid englar kunna gråta. Socknen utgör i areal 5 qvadratmil, har omkring 3,600 invånare, deraf 100 ordinarie fattighjon, 50 å 60 extraordinarie, en ansenlig mängd torp, backstugor och inhyseshjon, en stor mängd värnlösa barn; sista veckan voro 7 sådana på en gång att bortauktionera. Spanmålen räckte i allmänhet knappt till Jul, potatisskörden är på de flesta ställen totalt felslagen. Torkan räckte från den 10 Maj till långt in på hösten. Så länge ljungmossa och dylikt kunde erhållas, hafva dessa ämnen begagnats till nödbröd; men marken är nu snöhöljd. 2-å 300 hafva utvandrat. En stor del af dem, arbetsoch tjenstlösa, hafva återkommit, men kunna ej för bara maten erhålla arbete. Från Skede församling skrifves: , Flera hemmansegares barn gå ut och tigga; mellan 3-och 400 personer hafva under 4 års tid utvandrat till Amerika. Äfven detta har utsugit folket här; och i nödens fotspår smyger brottet. Flera hemman ha med plats blifvit besådda förliden vår; nästa torde de få ligga alldeles öde, af brist på utsäde. Arbetarne gå fåfänga, utan tillgång till arbete. Hvar skall folket få till sina skatter?