Posttidningen framträder i sitt Måndagsblad med en artikel , för dagen, hvari tidningen till slut förordar upprättandet af ett universitet i hufvudstaden. Motiverna dertör ligga i den råhet, som ännu finnes i vår goda hufvudstad, och hvilken universitetet skulle i sin mån undanrödja: Särskilt erinras om huru denna råhet framträdt vid Karl XII:s-festen, icke blott hos en del af den stora massan, utan ock hos de s. k. ,,bättre klasserna. Anledningen dertill finner tidningen hufvudsakligen uti den sysslolöshet och tanketomhet, som råda inom vissa kretsar af dessa s. k. bättre klasser, hvarmed P. T. förmodligen i första rummet afser de kretsar. som röra sig inom det förderfliga garnisonslifvet. Tidningen yttrar i detta hänseende följande ollvarliga och begrundansvärda ord: Det är fara värdt, att i prösingens degel mycket förvandlas till slagg, som tagits för äkta metall, och att man får se, hvad man icke väntat, huru stor råhet gömmer sig under ett förfinadt yttre och huru man icke behöfver skrapa serdeles mycket åf fernissan, för att se mongoler bland sjelfva kulturfolken. Om vi blott hålla oss inom en inskränktare tidsperiod och inom egna trängre förhållanden, hvad vittna nyligen timade händelser här i hufvudstaden om och för oss? Beklagligen ganska litet, frukta vi, för, men ganska mycket emot oss. Eller kan någon, som upplefvat tilldragelser, hvilka vi icke vilja här närmare vidröra, påstå, att fertalet — icke af dem, som stå på de lägsta trappstegen i samhället, hvilka äro mindre tillräkneliga, utan af de s. k. ibättre klasserna, ännu hunnit med sig införlifva till fullständig klarhet t. ex. den enkla sanningen: vördnaden för lagen grundlägger samhållsordningen, missaktning i ord eller handling för lagen är samhällsordningens värsta fiende. Vi undra hvad vissa herrar skola säga om en sådan admonition från det hållet! Posttidn:n yttrar sig icke ofta, men då det sker, sker det med kraft. Staden och Länet. Christinx församling. Såsom sökande till den ester aflidne komminister ) Såsom bekant, funnos inga sådana dekorationer i våra bragders och vår äras dagar. Vi undra också huru det skulle taga sig ut att få se en bild af Karl XII med svärdsorden, eller Axel Oxenstjerna med kraschan,