Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1868, sida 2

surs. och detta under en tid, då den allmänna mildheten i sederna hos nära nog alla nationer högt påkallar dödsstraffets asfande? Skall man framförallt i Italien förblifva likgiltig gentemot detta juridiska mord, utfördt som den fräckaste utmaning af despotismen mot civilisationen? Åjani och Luzzi äro icke brottsliga i annat afseende än att de hade för plan att deltaga i en insurrektion, som redan var qväfd i Rom, då de blefvo anfallna i sina hem. v5Och denna insurrektion hade intet annat ändamål än att befria Rom från ett tyranni, ännu mera förhatligt än det, som för få år sedan tryckte nästan alla de städer, som nu bilda konungariket Italien. Denna insurrektion motsvarade hela nationens önskningar, hvilka sedan 1859 gått ut på att förena hela Italien. Att åt bödlarne öfverlemna dem, som stredo för denna förening, skall för Italien vara ett misskännande af dess förflutna, dess program och solidaritå. De romerska emigranterna utbedja sig af italienska parlamentet, att det måtte söka finna de kraftigaste medel för förhindrande af dessa exekutioner, på det icke derigenom måtte trampas under fötterna den italienska nationens principer af humanitt och heder.ff FRANKRIKE. I korrespondenser från Paris påstås nu med mycken bestämdhet, att förslaget om en konferens till utjemning af konflikten mellan Turkiet och Grekland icke utgått från Ryssland, icke heller från Frankrike, utan från Preussen. ,,Grefve Solms — heter det i en korrespondens — har gjort ett stort, betydelsefullt steg i eminent fredlig riktning. I ett längre diplomatiskt samtal med Lavalette fästade han uppmärksamheten på Pariser-fredstraktatens slutprotokoll af den 14 April 1856, enligt hvilket man genom vänskapliga konferenser skulle söka förebygga hvarje strid. Han föreslog å den preussiska regeringens vägnar en sådan konferens och tillade, att hofvet i Petersburg sannolikt skulle gå in derpå. Lavalette skyndade sig nu att meddela engelske och österrikiske ambassadörerna Preussens afsigter, och man väntar säkert, att regeringarne skola bli ense om att godkänna förslaget. ,Fraxce af den 22 dennes meddelar en artikel, som synes antyda, att franska regeringen skall eftersträfva att utvidga den eventuella konferensen om den orientaliska frågan till en kongress, som äfven skulle taga de öfriga sväfvande europeiska frågorna under öfvervägande. Det gifver sig, om Preussen då äfven har lust att vara med om saken. ,France framhåller, att hvar och en önskar fred, men att det framför allt behöfves en säker basis för det ömsesidiga förhällandet makterna: emellan och en garanti för fredens upprätthållande, så att icke farliga konflikter uppstå. ,Endast då — heter det — skall den allmänna meningen åter komma till ro, när regeringarne, såsom det efter år 1815 flera gånger skett, vid förekommande fråIgor komma hvarandra till mötes för att hastigt åstadkomma en lösning. TURKIET. Enligt ,,Lavant Herald har vicekonungen af Egypten underrättat sultanen, det han — i händelse af behof — är beredd att understödja Porten med hela den egyptiska armåen och flottan. Man sätter denna underrättelse i förbindelse med den i franska tidningar omtalade planen att ordna den kandiotiska frågan sålunda, att Kandia införlifvas med Egypten. AMERIKA. : Presidenten Johnsons budskap till kongressen, der — som vi förut meddelat — kongressens politik blef på det starkaste angripen, framkallade en häftig scen i senaten, då budskapet der upplästes. En af senatorerna förlorade alldeles tålamodet, då det ställe upplästes, der det heter: 5100 millioner dollars användas årligen för en armt, som till stor del användes till genomförande af onödiga, ja, författningsstridiga lagar. I retad ton fordrade den nämnde senatorn, att uppläsningen skulle afbrytas. Detta förslag gick visserligen icke igenom; men förbittringen var så stor, att man till slutet med 26 röster mot 22 beslöt uppskjuta mötena — och dermed uppläsningen af budskapet — tills den 10 dennes. På nämnde dag försiggick uppläsningen af budskapet i allsköns ro. Representanternas hus gjorde icke så stor affär deraf; det beslöt t. o. m. att låta trycka detsamma. Tidningarne afhålla sig ifrån att diskutera de i budskapet berörda tvistefrågorna, emedan man — enär presidentens embetstid är så nära att utlöpa — icke tilläger dem någon väsendtlig betydelse och för öfrigt erkänner den konseqvens, som presidenten visat. De sydamerikanska republikerna visa i afseende på konflikten med Spanien en försonligare ställning mot den nya spanska regeringen, än mot Isabellas kabinett. De hafva nemligen mottagit anbudet om Förenta Staternas förmedling, och man torde derföre kunna vänta, att striden skall definitift blifva bilagd. Dagens post. Som man utaf ett telegram af i går finner, är den mycket omtalade konferensen, angående den orientaliska frågan, 1( A Ap OT AG