skarorna och förhindra bildandet af nya sådana; 2. att afväpna corsarskeppen ,,EnoSis, ,Kreta och , Pan hellenion, eller att i hvarje fall neka dem tillträde till helleniska hamnar; 3. att icke endast bevilja kandiotiska utvandrare tillåtelse att återvända hem, utan att äfven i detta syfte lemna dem tillbörlig hjelp och beskydd; 4. att straffa alla dem, som gjort sig skyldige till anfall mot turkisk militär och turkiska undersåter; 5. att för framtiden tillförbinda sig ett uppförande, som öfverensstämmer med traktaterna och folkrätten. ,,Om icke alla dessa punkter oförtöfvadt blifva uppfyllda — heter det vidare i ultimatum — afbrytas de diplomatiska förhållandena med Grekland. Man beviljade i Athen tre af de anförda fordringarne, hvaremot tvenne (troligen de två sista) blefvo tillbakavisade såsom oförenliga med statens värdighet. Från Könstantinopel meddelas i ett telegram af den 21 dennes, att Österrikes representant hos Porten, baron Prokesch v. Osten, hvilken sedan 1855 beklädt denna post, plötsligt lemnat den turkiska hufvudstaden, som man antager, för att efter rikskansleren Beusts önskan begifva sig till Wien. Ehuru det förut varit tal om, att Prokesch v. Osten som är Österrikes äldste aktive diplomat, skulle lemna denna post, har det dock väckt betydligt uppseende, att detta skett just nu, då den orientaliska frågan fordrar erfarna ambassadörer vid turkiska hofvet. , Likasom alltid, då under de sednare åren en hotande situation inträdt, framträder nu ånyo tanken på sammankallandet af en europeisk kongress eller åtminstone en konferens af de tre skyddsmakterna med tillkallande af Turkiet och Grekland. En depech från Wien af den 21 dennes berättar, att furst Gortschakoff uppmanat de makter, som undertecknat freden i Paris 1856, att sammankalla en kongress. Samma tanke framställes i en lösare form af , France, som antyder, att en utjemning af de åtskilliga svårigheter, som oroa Europa, skulle vara i nationernas intresse. Man misstager sig helt säkert icke, då man antager, att den eftergifvenhet, som Porten (genom förlängande af fristen för de grekiska undersåternas affärd från Turkiet m. m.) efter den första hettan lagt i dagen, är en följd af general Iynatiesss verksamhet i Konstantinopel. Det påstås till och med, avt denne redan den 18 dennes i bestämda och energiska uttryck uppmanat Porten att återtaga sitt ultimatum. Som man af ett telegram sett, har Hobbart Pascha, den turkiske amiral, som förföljde blockadbrytaren , Enosis till Syra, förklarat, att han mottagit fredliga instruktioner, samt att ,,Enosis måste föras till Pireus af ett franskt och ett österrikiskt krigsskepp. Om sjelfva förföljandet af den grekiska ångaren heter det: ,,Enosis blef bårdt jagad af den turkiska flotta, för hvilken amiral Hobbart Pascha står i spetsen. Ett kanonskott lossades mot den fregatt, på hvilken amiralen befann sig. Förfoljelsen blef från detta ögonblick ännu ifrigare och mera förbittrad. , Enosis sökte då tillflykt i Syras hamn, der det blet blockeradt. Hobbart Pascha fordrade, att fartyget såsom röfvarskepp skulle utlemnas till honom. Underrättelsen derom tramkallade stor sensation i Athen. Grekiska regeringen beslöt genast utsända fregatten Hellas med det värfvet att angripa den turkiska fregatten och befria hamnen. I detta atgörande ögonblick fick den franska ambassadören i Athen, Baude, den lyckliga iden att sända franska krigsskeppet Forlien till farvattnet vid Syra för att i händelse af behof uppträda på ett förmedlande sätt. Resultatet blef äfven, att en sammandrabbning härigenom förebygdes.