Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1868, sida 2

—— ——————— ———— sig, men han skref upp sitt namn och adress. Här är det. Vittnet framlemnade ett kort och fortfor efter en vink af advokaten: — Jag hade nu paketet i ordning, och damen skyndade fram för att emottaga det. Då hon hade fått det i sina händer, vände hon det flera gånger och sade: — Ni är ju säker på att det skall kurera honom? — Ja, sade jag, — ni har nu något, som skall göra ett slut på alla hans plågor, madame, — men se efter att han tar in alltsammans utan att lemna något. — Hon betraktade mig ungefär en minut, likasom för att tydligt uppfatta min mening, hvarefter hon böjde på hufvudet och gick ut ur boden; herrn såg på mig och höll upp sin hand, likasom ville han säga: — Ni ser hur fästad hon är vid honom, hvarefter han äfven skyndade ut. — Har ni sedan dess återsett herrn eller damen? — Nej, sir. — Kan ni med ed bekräfta att de äro desamma, om ni får se dem? — Hvad herrn angår kan jag göra det, och jag tror mig äfven kunna känna igen damen; hon var visserligen beslöjad, men jag kunde tydligt se hennes ögon. — Se er omkring och säg om någon af dem nu befinner sig i domsalen. — Den gamle mannen blickade omkring sig och sade: — Jag ser herrn i salen. — Det är tillräckligt, sade domaren. (Forts.)