Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1868, sida 2

säga här hvad han tror. Han måste inskränka sig till fakta, och jag misstänker att de svårligen skola uppväga våra. Nej, nej, var inte rädd, vi få honom fälld, innan vi ge oss af härifrån; lita på det. Ricarbo ryste medan mr Levingstone talade ifrigt. Den sistnämnde bade arbetat sig upp till en hög grad af öfverretning, och till hans gamla ifver att se sin broders mördare straffad kom nu hans önskan att segra i den förestående, juridiska striden. Emellertid fortgick undersökningen hastigt. Vittnena hade föga mera att göra än att gifva korta detaljer af få och enkla fakta. Inga motfrågor framställdes från svarandens sida, och allt gick sin jemna gång. Då mr Ricarbo uppträdde för att aflägga sitt vittnesmål, föreföll han blekare än vanligt, och då han afgaf sin korta förklaring, öfverensstämmande med Bertrams egen uppgift om tilldragelserna den olyckliga dagen, tyckte de närvarande verkligen synd om honom, så upprörd och lidande föreföll han. Då han åter sammanträfsade med sin kompagnon, som hade afgifvit sitt vittnesmål före honom, emottogs han af ctt uppmuntrande: fatta mod, Ricarbo; allt är snart öfver och vi skola segra. Jag vet att ni är sjuk och orolig för er dotter. Det är sorgligt, — men kurage, Har ni ett anfall af er gamla åkomma? — Ja, och dessa anfall återkomma oftare, allt sedan jag blifvit så bekymrad för min stackars flicka. — Men nu känner jag mig bättre. — Ja, stackars flicka, jag beklagar er uppriktigt, sade mr Levingstone; — men sedan allt det här är slut, kan ni resa