Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1868, sida 3

Litteratur. Krämaren. Romantisk berättelse från lantagelifvet i Amerika af Otto Ruppius. fversättning från tredje originalupplagan af C. E. Möller. Stockholm. Ebeling Co. 1868. Denna berättelse är försattad med ganska mycken talang. Skildringarne af lifvet i Nordamerika äro friska och lifliga, intrigens tråd är stark och väl spunnen, karaktererna äro, i allmänhet taladt, prononcerade och konseqvent hållna. Mot fru Pauline Mortons kunde kanske någon anmärkning göras, då-det djerfva och föga qvinliga i hennes första uppförande mot Helmstedt icke väl öfverensstämmer med det begrepp, som förf:n sedan gifver läsaren om denna dams karakter. Äfven förefaller hårdheten hos Ellens föräldrar mot dottren vid och efter hennes giftermål ganska onaturlig, då författaren icke på något sätt beredt läsaren på att hos dem funnos egenskaper, som skulle kunna föranleda dem att under sådane förhållanden förskjuta deras enda barn, som de dittills omfattat med så varm kärlek. Emellertid äro de förtjenster, som arbetet eger, öfvervägande, och dertill kunna vi räkna den sannt amerikanska färgton, som hvilar öfver det hela. Icke minst lyckad är författarens framställning af den amerikanisering, som tysken Seiferts bofaktighet undergått under de aderton månader, denne vistats i Amerika. Det är skada, att denna berättelse blifvit på det svåraste misshandlad af öfversättaren, som dragit försorg om att ett stort antal meningar blifvit trasiga. Grammatik och logik tyckas vara för hr C. E. Möller fullkomligt främmande diseipliner, om reglorna för kommatering har kan ganska dunkla begrepp, och äfven i rättstafning är han ej riktigt säker. Hvad öfversättningen af särskilta ord angår, så kunna vi ej rätt döma: deröfver, då vi ej gjort bekantskap med originalet, men på Hera ställen tycks den vara oriktig. Så låter öfversättaren Helmstedt säga att de underrättelser, som inlupit om Baker och dennes egendom, skola begagnas (af Helmstedt sjelf) på , lömskt sätt mot Baker — något som naturligtvis är orimligt, ty författaren kan aldrig ha låtit berättelsens hjelte säga om sig sjelf att han skall handla lömskt. Vi ha ansett oss böra fästa uppmärksamheten på dessa omständigheter, för att framhålla vigten för förläggare af att vara försigtiga vid valet af öfversättare. Ännu en million anekdoter på några hundratusen när. Samlade och utgifna af en gammal skämtare. Stockholm, Alb. Bonniers boktryckeri, 1868. Hvarje genre at litteratur har sin publik, och så ha äfven anekdotsamlingarne sin, som måhända nyfiket skall skynda att göra bekantskap med detta lilla häfte. Tyvärr tro vi, att de ej skola finna mycken förströelse vid genomgåendet af de anekdoter, det innehåller. Det är sannolikt, att den skämtare, som utgifvit dem, är ,gammal, såsom uppgiften på titelbladet meddelar, ty det skämt, som den lilla boken innehåller, är gammalt och utslitet i de flesta fall, då det ej är sökt och faddt samt vittnande om ett ,, Witzmakeri, som är på retur. A.