Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1868, sida 2

Synslös bitterhet, att ej säga elakhet, som icke oundvikligen tillhör ironien. Söndags-Nisse skall dock, genom sin pennas och stickels lapis infernalis, bortbränna månget dödkött, som är oåtkomligt sör andra botemedel, och det lilla bladets spridning bör vara betryggad genom den enkla omständigheten, att det väl undviker den farliga genren, som heter ,tråkighet. Vi hade så när glömt bort StockholmsPosten. Men vi erinras nu derom, och hafva i öfrigt förut talat om denna aktningsvärda nya tidning, hvilken har den icke lätta uppgiften att tillkämpa sig en publik. Om våra kolleger inom landsorten torde vi få en annan gång yttra några ord. Staden och Länet. Prinsessan Lovisas förmåälning. Dagstelegrafen meddelar i sitt gårdagsnummer, att i dessa dagar från Köpenhamn afgått instruktion till danske gesandten i Stockholm rörande utfärdandet af äktenskapskontraktet mellan kronprinsen af Danmark och prinsessan Lovisa. Tidningen vill derjemte veta, att vigseln, enligt kung Carls önskan, skall ega rum i Stockholm. — Nya Teatern. De hufvudstadsscener, tecknade af Frans Hodell under titeln Stockholm nattetid, hvilka i går afton framställdes å denna teater, utgöra ett nytt bevis på denne produktive författares fyndighet och — rika, ehuru något grofkorniga humor. Något dramatiskt värde ega dessa taflor icke, ty de utgöra blott en samling eskisser, der skuggor och dagrar visserligen vexla, men de förra äro långt öfvervägande, utan att framkalla det djupare intryck, som alstrar reflexionen. Författaren är ett flitigt bi, som undersöker hvarje blomma i sin väg; han skördar derunder naturligtvis mera vax än honung — men han delar ock med sig nog mycket af det förstnämnda. Han är en ögonblickets skribent, som fyndigt förstår att begagna stundens företeelser; detta, jemte hans obestridliga humor och vana att beräkna den sceniska effekten, torde vara orsaken till den popularitet han åtnjuter hos den stora massan, isynnerhet i hufvudstaden, hvars folklif han företrädesvis skildrar. De hufvudstadsscener, som i går framställdes, återfinnas emellertid i hvarje större stad, och kunna således ej uteslutande, betraktas som Stockholmsbilder, utan snarare som kulturbilder. Den lättsinnige mannen, som negligerar en ung, älskvärd maka, den fåfänga hustrun, som vill lefva öfrer sina tillgångar, rucklaren, för hvilken intet är heligt, alla dessa figurer finnas öfverallt i ett större samhälle, Den enda personlighet i dessa taflor, hvilken man skulle kunna kalla en Stockholmstyp, är stadsbudet Flink, som återgafs rätt förtjenstfullt af hr Roos j:r, och hans kuplett i sjerde taflan utgör en af dessa sceners få glanspunkter samt framkallade en liflig applåd. Äfven fru Carlberg, fröken Björnber9 och hr Nordberg förtjena erkännande för utförandet af sina respektiva roller. Salongen var nästan fullsatt och bifallsyttringarne talrika från de öfversta logeraderna. — Arbetareföreningen hade i går afton på vanligt ställe sin öfliga Decembersammankomst, hvilken denna gång hade cn mera högtidlig prägel, i det man å densamma egnade en gärd åt den aflidne folkvännen August Blanches minne. I fonden af Exercishusets stora sal syntes hans bröstbild, omgifven i en vacker tablå af skarpskyttar och sångkörerna, hvilka uppstämde en melodirik, högstämd kör, som genast bragte de närvarande i stämning. Sedan körens toner förklingat, besteg ordf. hr Axel Krook talarestolen och tolkade den hädangångnes betydelse för fosterlandet och särskilt för den krets, som här var samlad, i det att den utgjorde en länk i svenska folkets stora kedja, för hvilket hans hjerta klappade så varmt och hvars frihet och ära voro hans käraste tanke. Sedan talaren slutat, uppstämde kören: . Viken, tidens flyktiga minnen!, hvarefter målaren Ödvall uppläste ett enkelt, men hjertligt poem till Blanches minne. Den festliga delen, af aftonens samqväm var härmed slutad, och redogjorde nu ordf., såsom vanligt, för föreningens ställning och utveckling sedan sista sällskapssammankomsten d. 22 Nov. Alldenstund slutuppbörden för året ännu pågick, företedde redogörelsen likväl icke några slutsummor. Allmänna kassans inkomster hade varit rmt rdr 158; dess utgifter rår 565: 54, hvari ingå kostnader för inköp och inbindning af böcker till biblioteket rdr 302: — Sjukkassans inkomster hade varit rdr 86: 75; dess utgifter rdr 155: 66. Under sista tiden har dock de sjukas antal varit ringa, så att bristen antagligen är vid uppbördens slut betäckt. — Biblioteket har utlånt 988 volymer och erhållit värderika gåfvor i böcker från srosshandl. hr A. W. Melin, fullmaktigen hr Sam. Warburg och bokh. hr C. Svensson. — Handelsrörelsen, har från d. 23 Nov. till den 18 dennes omsatt för en summa af rdr 21,244: 71, hvaraf medlemmarne köpt för rdr 12,441: 50 och andra personer för rdr 8, S03: 21. Denna del af föreningens verksamhet åtnjuter således forifarande det bästa förtroende. — Tal. ansåg sig vidare l böra omnämna tidn. ,Arbetarens påbörjade utzitvande, såsom betecknande en ganska vigtig omständighet i arbetareföreningarnes utveckling, emelan de deri för första gången erhålla ett eget och jjelfständigt organ, som lemnar rum för diskussion Mt deras angelägenheter. Tidningen hade af andra offentliga organer rönt det gynnsammaste emottazande. Slutligen sade ordf, att alldenstund den hittillsvarande styrelsen nu afgätt och den nya enl. stadgarne skall vid sin första sammankomst välja sin ordförande, ville han nu hembära medlemmarne sitt varma tack ör det intresse de visat för hans af ärligt Pro lungst Ieada sträsvanden för frreningana lt!