Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1868, sida 3

(son af kapten Damm i Malmö), som under de sednaste 15 åren hufvudsakligen vistats i Australien och Nya Zeland, med undantag af 1859—61, då han besökte Levuka, den största af Fiji-öarne, och var der af dåvarande generalguvernören öfver Australien, sir William Denison, utnämnd engelsk vice-konsul. Med ovanlig energi har han arbetat för saken tills han sett densamma omfattad af män, som hafva förmåga att realisera den till en oberäknelig nytta för många. Då jag har intresse för saken vill jag kortligen meddela några notiser om denna nya koloni, och eger jag så mycket förtroende uti dess framgång, att jag ej allenast allvarsamt funderar på att bli en af dess pionärer, utan vill äfven gå så långt att till denna del af verlden rekommendera emigranter, som ega ett kapital af 3å 4,000 rdr, ehuru jag annars snarare afän tillstyrker emigrationer från Sverge i allmänhet. Fiji-öarne äro 10 å 12 dagars ångsegling från Melbourne till Sydney, 14 å4 16 från Nya Zeland. Klimatet är förträffligt och ehuru tropiskt, dock ovanligt moderat, serdeles emedan sydöstra pasadvindarne fläkta dit frisk luft. Temperaturen är nästan densamma som i Sydney. Jorden är så fruktbar att de beskrifningar jag hört låta halft sagolika. Ej allenast frambringas nästan alla medel-Europas frukter, utan de bästa alster af tropikerna: cocos, dadel, banana, apelsin, citron, ingefära m. m., och socker, bomull och tobak äro stapelprodukter. Värmen torkar aldrig ut grönskan eller gör öknar af fälten, som i Australien, ty vinter och sommar äro berg och dalar beständigt gröna. Europeiska jordalster trifvas väl. Arbetslönen är billig och de infödda arbeta väl: de äro ej så oroliga som Nya Zelands moorer, men ej heller så lata och vanmäktiga som Australiens infödingar. Deras antal är omkring 200,000, hvaraf många omfattat kristna läran, förkunnad af missionärer som der hafva fast fot. Levuka är en af de två största öarne och räknar redan öfver 200 europeiska innevånare, erbjuder förträffligt fält för bomullsodling, men är derjemte den varmaste, ehuru alla de sjukdomar hvilka elsjest tillhöra varma klimater äro här okända. Orkaner rasa likväl ej sällan, hvadan nybyggena mestadels äro förlagda bland de höga kullar, som öfverallt resa sig. De infödda hafva, märkvärdigt nog, ej den tilltagsna tjufaktighet, hvilken vanligtvis finnes bland vilda stammar. För billighet utmärker sig The Fijis isynnerhet, och ett inredt hus bygdt af infödingarne och i alla afseenden passande för platsen, stort 60 fot 30 fot kosstar ej mera än 150 eller 200 rdr. Rewafloden navigeras af fartyg dragande 6 fot vatten. Hans I mörka majestät konung Thakombau, erkänd som löfverhufvud för alla höfdingarne, ehuru just nu i krig med några af dem, har öfverlåtit till Polynesiska kompaniet 200,600 acres land, det bästa i hans territorier, med de fördelar jag otvanför omnämndt; kommendören af engelska sqvadronen i Australien har ratificeradt kontraktet och så snart alla arrangemanger äro fullbordade kommer suveräniteten öfver denna fruktbara ögrupp att, med de inföddes förord, hembjudas åt engelska kronan. En tidning publiceras redan i Levuka. Oväder. En ovanligt våldsam storm, förenad med åska, blixt och nederbörd, bar natten till den 7 samt under dagen den 7 December farit fram öfver Nederländerna och största delen af Tyskland ända upp till Berlin och anställt mycken förödelse. I Antwerpen och särdeles i de nya förstäderna derstädes, afslet stormen tak, kullvräkte murar och skadade mycket åtskilliga under byggnad varande hus. Stora träd upprycktes med rötterna, fartyg sönderkrossades mot hvarandra eller ledo allehanda haverier; en båtsman blåste från kajen ner i Schelde, der han föll på ett fartyg och blef dödligt skadad. Från en mängd tyska orter ingä dylika berättelser om stormens framfart. Åskan var så stark, som midt i sommaren, men regnet var snöblandadt. Drunknad återkallad till lifvet. I danska ,Hospitals-Tidende meddelas en intressant berättelse om en drunknad, som varit en fjerdedels timme under vattnet. Denna person, en 18 år gammal svensk matros Anders Hansson, skulle d. 12 September gå med en börda öfver ett bräde mellan tvenne fartyg, men brädet gick sönder, och Hansson föll på hufvudet i vattnet och kom under lett af fartygen. En fjerdedels timme förflöt, innan någon båt kunde sättas i vattnet, och man lyckades fiska upp honom med en båtshake. Han nade icke varit rusig, och icke heller hade han fått någon egentlig kontusion (enligt d:r Schleisner underlättas återkallandet till lifvet vid begge sdessa tillfällen på grund af det derigenom framallade paralytiska tillståndet); deremot utvisade en mängd sand m. m. i håret, att han gått direkte till botten och sannolikt förblifvit der hela tiden; det är möjligt, att han häftigt stött emot hafsbottnen, som här är temligen fast, om än något gyttjig. Sedan han dragits upp, förflöt ytterligare en fjerdedels timme, innan någon läkare (kom, och under denna tid gneds matrosen med en skoborste under fotsulorna, medan han låg på en toft med hufvudet hängande nedåt. Läkaren lät genast kläda af honom och lägga honom på sidan i täcken, under det han samtidigt införde artificiel andedrägt, företog armrörelser med honom och lät I gnida honom i uppvärmda täcken. Efter en timme lades han i en säng på fartyget och arbetades med hastiga och kraftiga slag på ryggen och sidorna. Härigenom lyckades man efter hand återIställa andedrägten och blodomloppet. Efter förloppet af 3 timmar fördes patienten till Frederikshospitalet, der en våldsam reaktion snart inträdde med bullersam andedrägt, en puls på 150 och häftiga kastningar i sängen, under det han tjöt och skrek. Han lugnades genom blodkoppor i nacken, kalla öfversköljningar och klistir; likväl återfick han icke sin sans förr än följande eftermiddag, men nu tillfrisknade han raskt, och 7 dagar efter intagandet på hospitalet kunde han skrifvas ut som frisk. Han hade ingen hågkomst om hvad som händt honom från det ögonblick han föll i vattnet och till dess han andra dagen återfick sitt medvetande. Göteborgs Lånekontors veckorapport