underrättelser från Italien genom privat källor, sedan hon aflägsnat sig, så attjag alltid trodde att hon kom endast för at lemna några meddelanden från sin far Min principal föreföll mera sluten, sedan bon upphörde att komma så ofta; men jag har aldrig förr trott att det kunde hafva afseende på den unga dameu. Gör ni det nu? sade Ralph. — Nej, sir, eller jag skulle ej ha gjort det, om inte edra frågor hade framkallat det, och jag vet inte hvad jag skall tro Jag har endast sagt er hvad som hal händt, hvad jag vet vara sannt, och hvad andra sade. — Hvilket sannolikt ej är mycket trovärdigt, ämnade ni tillägga, sade Ralpt leende, ehuru hans yttre förrådde tankfullhet. — Miss Ricarbo är ung, förmodar jag, yngre än mr Levingstone var? — Ja, sir, hon måste vara flera år yngre; hon var nästan ett barn, då jag först kom i firmans tjenst. Jag mins at! jag en gång bar en födelsedagspresent från min principal till henne. Han visade den först för mig, och den var afsedd för en helt ung flicka. Dessutom kommer jag nu ibåg en historia från min principals ungdom, som firmans äldste tjenare berättäde för mig, så att jag är öfvertygad om att han inte kunde ha några funderingar rörande miss Ricarbo. — En gammal kärlek, förmodar jag! Ah, William, män öfverlefva dessa svag heter nu för tiden och lemna villigt rum åt efterträderskor. . — Ja, några göra det, sir, men jag tro inte att min principal var af det slaget och det var inte heller någon vanlig hi storia. Han hade länge varit förlöfvac