Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1868, sida 2

OJ DY TER VESNA MIAMI Göteborg d. 18 December. Den ofta omtalade handelsförbindelsen mellan Sverge och Ryssland är underkastad vissa tvifvelsmål, och torde framgången af denna för vårt land vigtiga sak hafva större svårigheter att besegra, än man i början föreställt sig. Från denna sida belyses ämnet af en brefskrifvare från Petersburg till Dagl. Alleh:a, hvilken, t. ex. i fråga om vårt jern, anmärker, att ,, Ryssland eger sjelft både godt och tillräckligt sådant. Dertill kommer att både tackjern och smidesjern draga mycket hög införseltull, hvilken ytterligare höjes för de förädlade jernoch stålprodukterna. Brefskrifvaren uppgifver dessa tullsatser och anser, att med dem införseln af jern och jernprodukter är omöjlig. Derföre hafva också de utländska Tbrkarterna skyndat att i Ryssland inrätta filialfabriker. Hvad angår införseln till Ryssland af ost och smör, så anser brefskrifvaren den vara ,det orimligaste af alltsammans. 5Såsom bekant, producera, heter det, tills vidare endast södra och sydvestra Sverge smör och ost till utförsel, och deras rätta väg är såsom färskt till England och möjligen norra Tyskland, der de betalas väl, nemligen, enligt N. D. A:s handelsberättelse för den 21 sistl. November, ost med 40 å 50 öre och smör med 80 å 95 öre pr Ål. netto vid mejeriet, ett pris, hvartill de här ej kunna stiga. Östra Sverge deremot tager sjelft icke obetydligt smör från Finland, som finner det fördelaktigare att föra det den längre vägen dit än till det närmare belägna Petersburg. Hufvudexporten från östra Finland har under de sednaste åren dessutom börjat söka sig väg till Lubeck, tätt förbi Petersburg, emedan prisen på sistnämnda ort stått så lågt. Det har lönat sig bättre t. ex. för den lilla staden Joensuu, högt upp vid Saima-vattendragen, att enkom sända smärre ångbåtar, lastade endast med smör, till Tyskland, än att lossa det i den ryska hufvudstaden. Härmed mena vi ej likväl det osaltade bordsmöret, som i mindre partier och dagligen från de finska kustorterna hitsändes pr ångbåt och hvars afsättning, sedan jernvägen mellan Helsingfors och Petersburg blifvit färdig, väl skall vinna en ännu större utveckling. Ett sådant smör kan väl också föga tåla en längre transport, utan att betydligt falla i värde. Ost utgör deremot hittills bland de lägre klasserna en föga eller alls icke begagnad artikel, men kan väl möjligen i en framtid komma att bli det. I förmögna hus förtäres uteslutande schweizer-, chester-, parmesan-, brie-ost o. s. v. Vi beklaga, yttrar försan, att vi nödgats nedstämma de stora förhoppningar, som brefskrifvaren i D. B. möjligen framkallat hos den svenska allmänheten. Vid närmare begrundande trösta vi oss likväl, emedan det är vår fulla och fasta öfvertygelse, att i en tid som vår, med sina långt utvecklade förbindelser, alla produkter nog sjelfva hitta vägen till den rätta marknaden. Hafva således ofvannämnda svenska produkter ej sökt sig österut till Ryssland, så är det emedan deras naturiga väg gått i annan riktning. Förändras deremot förhållandena och det blir fördelaktigt för dem att gå till Ryssland, så hitta de nog dit, utan alla fingerrisningar.