Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1868, sida 2

SN — — —2 — Inte bevista domen? sade hon. — Hvem skulle kunna hindra mig derifrån? Ingen, — inte ens William sjelf! Hon stammade något om att sjelf tala för honom, ifall ingen annan ville det; men då Ralph framförde hennes trolofvades egen bön med hans egna, kärleksfulla ord, rubbade det visserligen icke hennes beslut, men åstadkom en annan välgövande verkan. Tårarne, som hela dagen förnekats hennes stackars ögon, framstörtade nu, då hon hörde dessa ord från honom. Hon grät länge och sakta, och ehuru hon bad Ralph ,säga William, att hon ej kunde göra som han önskade i lenna sak — hon skulle dö eller bli vansinnig, om hon åtlydde honom — hon måste vara der för att få veta allt, tog hon lerefter god natt at honom, synbart lugvare, och han hade den tillfredsställelsen ut lemna henne sansad, ehuru ytterligt wedslagen och sorgsen. Mrs Granton följde Ralph till porten, ör att uttrycka sitt hjertliga deltagande ör Jessie och fråga hans tanke om henes trolofvade. — Han tycktes alltid vara en så hyggig ung man, sade hon, — men nu för iden hör man så rysliga saker, och det r svårt att veta hvad folk verkligen går ör. Jessie är en hjertegod flicka, och jag ycker så synd om henne, och hon förstår nte något af den här rysliga saken, men Villiam är hennes fästman, och det kan örhända förblinda henne — —