Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1868, sida 2

gående aftonen, nemligen att begifva sig till Jessie, sedan hon återvändt från sit dagliga besök i fängelset, och bereda henne på hvad som måste inträffa den följande dagen, samt framförallt öfvertala henne att icke vara närvarande vid domens afkunnande, hvilket hon förklarat sig ämna bevittna. Ralph gick till henne och fann henne förfärligt uppskakad, men ännu ej i stånd att tro det, som nu syntes visst äfven för de få, hvilka hade hoppats tvärt emot allt hopp. Mrs Granton, den dam, i hvars familj hon hade vistats i flera år såsom hushållsmamsell, hvilken höll mycket af henne och som ännu behöll henne qvar i sitt hus, ehuru hon sagt upp sin tjenst kort före mr Levingstones död, med anledning af sitt förestående giftermål med Bertram, försökte att trösta och lugna henne. Vid Ralphs inträde skyndade Jessie emot honom, i hopp att han medförde goda nyheter, och reaktionen var förfärlig att bevittna, då hon insåg sitt misstag. Det dröjde länge innan hon blef tillräckigt lugn att kunna lyssna till något, och innu längre innan Ralph varsamt kunde antyda sitt ärende samt försöka dämpa let vilda hopp, som uppehållit henne så änge. Och han lyckades ej heller deruti. Jan gjorde henne olyckligare, det var allt; won vägrade att tro möjligheten af att William kunde blifva dömd. — Gud är rättvis, utropade hon häfigt, — och hur vågar man tro att Han kulle låta William dö på detta sätt? Sedan Ralph förgäfves sökt utföra denna lel af sitt uppdrag, öfvergick han varsamt ill den andra delen. Detta var i början nnu svårare.