Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1868, sida 1

Å 0 å je ja Å je d l Å 2222C 2 OA rospekter och upplysningar, som lemnas af undertocknad. Py Waldemar Ericsson, 115920) Lilla Torget Jå 2. UTRIKES. ENGLAND. Det nya parlamentets öppnande den 10 d:s beskrifves i en korrespondens från London på följande sätt: Det fattades denna gång allt, som eljest brukar göra parlamentets öppnande intressant. Det fattades trontal och följaktligen utsigten till en adressdebatt; i öfverhuset var ceremonielet af allraenklaste slag, ja t. o. m. nyfikenheten att få se de nya ministrarne ansigte mot ansigte blef otillfredsställd. På ministerbänken sutto blott de nya understatssekreterarne, som icke behöfva underkasta sig omval, enär de icke äro utnämnda af kronan, utan af ministören, hvaremot Gladstone, Bright, Lowe, Cardwell och de andra ministrar, som hafva säte i underhuset, måste hålla sig borta, enär deras val, till följe af deras erhållna embeten, voro annullerade. Der saknades äfysen många andra välbekanta män, enär Mill Bruce, i å Å Å ; Osborne och flera andra hade förlorat sina platser genom de sednaste valen. På denyvalda, som infunnit sig mycket tidigt, var lätt att se, det de ännu kände sig främmande i den ovana omgifningen. De sågo sig om till höger och venster, icka vetande, om de skulle stå eller sitta, taga hatten af eller sätta den på, trängde sig samman i små grupper, likasom vilsekomna får, och voro mycket lyckliga, då de träffade någon gammal bekant, som var förtrolig med vanorna i underhuset. Disraeli, som infann sig precist kl. 2, satte sig, utan att någon af de närvarande tog notis om hönom, på sin gamla plats på främsta oppositionsbänken, som under så många år tjenat honom till hviloplats under långa nätter, och vid sidan af honom syntes hans gamla grannar: Pakington (f. d. krigsminister), lord John Manuers (t. d. minister för de offentliga arbetena), Hardy (f. d. inrikesminister), Northeote (f. d. minister för Indien) och de andra, som i nio månader sutit med honom på den midtemot varande bänken. Presidentsplatsen förblef tom, enär den förre presidenten åt sig valt en anspråkslös plats på andra si. dan tvärgången, likasom det varit hans allvar att blifva qvarsittande der. Sedan den nuvarande konseljpresidenten, lord Grey, under viss högtidlighet Rambåliå den opartiskhet, hvarmed Denison under c:a 12 år ledt underhandlingarne till Jalla partiernas belåtenhet, blef denne på hans förslag, som förordades på det konservativa partieta vägnar af Walpole, enhälligt återvald på det sätt, att samtliga medlemmarne med blottade hufvuden reste sig från sina platser. Disraeli var den förste, som lyckönskade Denison med en varm handtryckning. Dermed var mötet till ända, och underhuset ajournerade sig nu. I öfverhuset gick gick det än mera stilla och formelt till. I den sal, som ser så präktig ut, då drottningen sjelf öppnar parlamentet, voro denna gång endast några få pärer och ändå färre damer närvarande. Den nye lordkanslern, lord Heatherly (sir Page Wood), som — enär han ännu icke assagt ed som pär — infann sig i svart domaredrägt, satte sig å en sidobänk; på en annan bänk tog lord Granville (den ende af ministrarne, som infunnit sig) plats. På damernas galleri såg man blott fem skönheter i morgontoiletter. I diplomatlogen satt Förenta Staternas ambassadör alldeles ensam. Åskådareplatserna voro ytterst fåtaligt beratta, ullsäcken tom och ministerbänken likaså, En nyfiken flock, som trängde in från underbuset, Horde galens utseende mindre dystert. Kort före kl. 2 började ceremonielet för öppnandet dermed, att lordkanslern satte sig på ullsäcken, som det syntes, endast för att pröfra dem, ty han reste sie genast på nytt för att från en angränsande sal hemta lordkommissarierna, som kommit för att i drottningens namn öppna parlamentet. De voro — utom lordkanslern — fyra, nemligen: hertigen af Argyll, lordarne Sydney, Kimberley och Grey. Alla dessa herrar foga sig mindre väl ut i sina gammaldags och smaklösa, svarta och röda drägter, Knappt hade de uppställt sig mellan tronen och ullsäcken, innan den till underbuset afsände bäraren af den svarta stafven infann sig inför skranket med de underhus-medlemmar, som kommo för att mottaga drottningens befallningar. Dessa gingo ut på, att de skulle välja president och atlägga den föreskrifna eden, hvarefter drottningen skulle meddela dem, hvarföre hon sammankallat sitt parlament. Sedan underhusmedlemmarne och de kgl. kommissarierna gått, röfvade lordkanslern på nytt ullsäcken, några lIorder aflade eden, och derefter attagsnade sig i all stillhet de få, som öfvervarit den enkla ceremonien. De moderatliberala tadla, att flera af de vigtigaste embeten, som nu blifvit tillsatta, icke blifvit anförtrodda åt de lämpligaste nersonerna, och detta låter på visst zalt icke heller bestrida sig. Så vore — ttras det — ostridigt lord Dufferin en bättre ståthållare i Irland än den unge lord Spencer; Cardwell skulle bättre passa för kolonialministören, än för krigsministören; Göschen bättre som handelsminister än som minister för fattigväsendet. Likväl har det väl aldrig funnits någon engelsk minister, som icke gjort sig skyldig till samma förebråelse. Vid utdelningen af de olika platserna måste premierministern fästa afseende vid så många omständigheter, att det näppeligen kan blifva annorlunda. Mest missbelåtna äro dock naturligtvis de radikala. De fråga: Hvad ha vi vunnit? Och svaret blir: En plats i kabinettet åt Bright, en enda plats, om hvilken det kan vara ovisst, huruvida detta kan vara till fördel för partiet och Bright, eller icke. I allt öfrigt tycka de radikala, att det nya kabinettet liknar den förra vhig-ministåren, så att lord Palmerston, om han ännu lefde, svårligen skulle hafva något att invända emot att som premierminister träda i spetsen för den. Det är dock skäligen obilligt att begära, det Gladstone genast skulle lemnat de högsta osterna till offer åt de radikala anspråen, utan att fästa afseende vid redan pröfvade förmågor. Den nuvarande utrikesministören, som i sin nuvarande gestalt bestått ända sedan 1782, och — likasom krigsministören — inom en icke aflägsen tid torde komma att undergå en betydlig förändring, är sammansatt på följande sätt: Earl Clarendon med en stab af tre understatssekreterare och 79 tjangtamån af föunta re SI