stor spridning oc äfven i engelsk öfversättning hos den bekanta förläggarefirman Lonoman d Son, London, äro nu semte och sjette häftena tillgängliga i bokhandeln. Det är i sanning en glädjande företeelse, att tvenne sådane arbeten som hr Dietrichsons, Det skönas Verld och hr Lemckes ,Populär Estetik, hvilka röra sig på samma område, kunnat samtidigt utkomma och finna afsättning hos vår allmänhet. Också är det ett af tidens behof, att den estetiska bildningen och särskildt intresset för de bildande konsterna utbredes till allt vidsträcktare kretsar. Konsten är en drifhusplanta, så länge hon omhuldas endast af ett fåtal magnater; först när hon tränger ned till folket, får hon den mark, i hvilken hon kan slå starka rötter och blifva till ett lifskraftigt träd; först då fyller hon ock sin höga uppgift, hvilken visserligen icke är att bereda den verld, som roar sig, en omvexling i dess förströelser, utan att bereda den verld, som arbetar och sträfvar, en uppfriskande och förädlande vederqvickelse mellan mödorna — att hos massan af de i hvardagslitvets omsorger försänkta menniskorna upplifva och bevara känslan af det sköna, som står i så innerligt samband med känslan af det goda och öfverhutvud med aningen af en högre verld, en högre lifsform än den närvarande. När konsten hunnit derhän att kunna göra detta, emottager hon ock lika stora välgerningar som dem hon skänker. Hon får då rika inspirationer, stämplade med ursprunglighetens pregel, omedelbart ur det folks hjerta, till hvars uppfostran bon bidrager. Hon kan då bli nationel i ordets sanna bemärkelse och harmoniskt förena det egendomliga och karakteristiska hos det ena eller andra folket med det allmänt menskliga, som gör hennes alster begripliga och anslående för alla tider och alla folk. Det är utan tvifvel i denna riktning konstens utveckling nu går. Hon sträfvar, likasom statsformerna, likasom den inteilektuella bildningen, från det aristokratiska öfver till det demokratiska. Hon söker en bredare basis för sin tillvaro och har redan delvis lyckats finna den. Ur denna synpunkt kan hvarje god populär bok, som har till uppgift att sprida intresse för konsten och insigt i dess väsen till en större allmänhet, betraktas som en arbetare, hvilken bidrager till att rödja ur vägen de hinder, som konsten möter på sin demokratiska utvecklingsbana. Och det är framförallt ur denna synpunkt, som hr Lemckes i många hänseenden förträffliga arbete förtjenar att helsas välkommet inom vår litteratur. Rom, dess tillkomst, utveckling, verldsvälde och förfall, en skildring för den klassiska fornålderns vänner, af Wilhelm Wagner. Öfvers. från originalets andra applaga af Georg Scheuts. Första häftet. Till det ansenliga antal af goda arbeten, som genom hr L. J. Hiertas insigtsfulla förläggareverksamhet blifvit öfverflyttadt på svenska språket, hör äfven det här föreliggande. Arbetet, som är beräknadt att utkomma i tolf häften med 80 sidor hvartdera, prydes med 400 större och mindre illustrationer öfver personer, statyer, drägter, konstföremål, byggnader, städer; teckningar rörande religion, husligt och offentligt lif, krigsväsen och sjöfart, fältslag m. m., samt stadsplaner och kartor. Redan detta antyder förf. syfte att gifva en; åskådlig bild ej blott at den yttre historien — , krigsoch statsaktionerna, hvilka tyvärr ännu upptaga nästan allt utrymmet i våra vanliga historiska läroböcker för skolorna — utan ock af folkets inre lif, sådant detta tagit form och gestalt i dess litteratur, dess konst och hvardagsomgifningar, och sådant det utvecklats i dess lagar och seder, dess religiösa och moraliska verldsuppfattning. Arbetet inledes med en i kraftiga drag gjord öfverblick af romareriket i dess olika utvecklingsskeden alltifrån myternas morgontöcken, som hvilar öfver dess födelse, till den germaniska folkvandringen, som gaf dödsstöten åt den väldiga, men då i sjelfupplösning stadda statskroppen. Denna öfverblick tydliggör redan för den unge läsaren hvad arbetet i sin helhet skall vittna om och hvad särskildt Roms historia har att lära alla dem, som kunna och vilja lära något af mensklighetens häfder — att ett folks kraft beror af dess sedlighet, att dess frihets och storhets vagga är ett idogt, fromt och dygdigt hemlis; men att, när detta upphör, kunna icke alla verldens rikedomar, icke alla statskonstens slugaste beräkningar, icke alla krigskonstens medel rädda staten från tyranni, förruttnelse och död. Rom i sin tillvext företedde en republik, hvars tegar plöjdes af frie män; hvars hem smyckades af husmoderns flit; hvars gränser skyddades och utvidgades af en medborgarehär. Rom i sitt förfall var det upplösta familjifvets, det förslafvade arbetets och de stående armöernas Rom. Efter inledningen innehåller första häfet följande kapitel: I. Färd till och genom Italien. — II. Det gamla Italien. 1) Land och folk. Odlingens och religionens tidigaste beskaffenhet. — Religion. — Byggnadskonst. — Bildande konst. — Måleri. — Det fordna Italien och Grekand. 2) Gamla latinska sagor. — Janus och Saturnus. — Picus och Faunus. —Lainus och Åeneas. — Afkomlingarne af keneas. — II. De romerske konungarne. ) Romulus. 2) Numa Pompilius. 3) Tul-nus Hortilius. 4) Ancus Marcius. 5) Lucius Tarquinius Priscus. — Uddevalla skarpskyttekår hade istlidne Lördag sin årssammankomst, om wilken vi efter ,, Bohusläns Tidning medlela: I fonden af salen var anbringad en enkel men acker dekoration, bestående af en å piedestal tående sorgurna, hvarå funnos inristade initiaerna till namnen på de så nyligen och lika hatigt bortgångna bäda skarpskyttevännerna August slanche, hvars verksamhet inom den större kreten för denna id6 har nationel betydelse, samt hr P. Krok, som inom den trängre kretsen af härarande skarhskytteförening ådagalade det varmaMi te nit och intresse för samma sak. Piedestalen la 1ed sin urna var omgifven af cypresser, och öfa er och bakom det hela stod karens med sorgflor 3 ehängda fana lutad. . Sedan afgående styrelsens ordförande helsat de L Ilstadesvarande välkomna, börjades aftonens förSta andlinged äsandet af isorerna beko .A 2 — — — —Ösc 2— 22—— W— U HH C —5 D—— C — —cr —ä HASAW— —