ikläda sig en ganska stor öfverbyggnadsskuld. men genom ett sparsamt lefnadssätt och en förståndig hushallning är han nu i tillfälle att, under detta för landtmannen bårda år, af sina församlingsboar icke uttaga sista skärfren. Detta vackra handlingssätt är efterföljansrärdt, synnerligast för de prester, som en längre tid innehaft ganska inbringande pastorater, och önskligt vore, om exemplet också vunne efterföljd. Ärsdagen af slaget vid Bornhöft 1813 firades af i Helsingborg förlagda sqvadron af Husarregementet Konung Karl XV, som under namn af Mörnerska husarerne vid nämnde tillfälle tillkämpade sig en lysande seger, hvilken årligen firas. Vaktsalen var festligt dekorerad med transparenter, sablar 0. s. v.; det hela var anordnadt med smak och gjorde ett fördelaktigt intryck på åskådaren. Vid hvardera sidan om konungens och drottningens namnchiffer stod en husar, klädd i full parad; den till höger var klädd uti den gamla Mörnerska, och den till venster uti regementets nuvarande uniform. Festen började med en skål för H. M. Konungen, hvarvid hurrarop och fanfarer samt folksången utfördes af sqvadronens sångare, ackompagnerade af Skånska husarsextetten. Efter denna skål uppträdde en husar, äfven han iklädd den Mörnerska uniformen; det stora yfviga skägget i förening med den väldiga björnskinnsmössan gaf åskådaren en bild af den tides gamla ,,bussar. Denne husar höll det egentliga festtalet och det på ett särdeles vackert sätt. Han erinrade sina kamrater om dagens betydelse, om huru regementet denna dag kämpat, blödt och segrat för ett älskadt fosterland, han var förvissad, sade han, att om ännu en gång krigstrumpeten kallade det nuvarande regementet till strid, de då skulle med samma mannamod och kraft kämpa för konung och fädernesland som fordom deras tappra kamrater gjorde vid Dennewitz, Grossbeeren och Bornhöft; han föreslog en skål för de gamla Mörnerska husarerna. Härefter föreslog löjtnant Muhlenfels en skål för en gammal regementskamrat, nämligen majoren grefve Levenhaupt, som tjent med utmärkelse på Kronprinsens huarregemente i många år och som af de äldre kamraterna omtalas som en särdeles duglig och human officer. Grefven tackade för skålen och itbad sig att på samma gång få föreslå en skål ör den ende ännu lefvande af dem, som den 7 December 1813 varit med om och på ett särdeles ysande sätt bidragit till segern, nemligen regenentets sordne chef generalen frih. Bror Cedertröm. Denna skål beledsagades af väldiga hurraop och fanfaren. Härefter uppträdde bataljonsvästläkaren Petersen, med en skål för regementets mvarande chef, öfverste Cederström, sonen till egraren vid Bornhöft, och sedan med en skål för skandinavien. ,Det kan anses, som besynnerligt — sade han — att en ,,Dansk är närvarande vid n fest, hvars hufvudmomenter äro till hans naions ,,nackdel; talaren var dansk till ,lif och jalmen hade svurit Kung Karl trohet och ärigt skulle han hålla sin ed. Den tid var gudilof ingesedan försvunnen, då brödrafolken lågo i kif ch tvist med hvarandra; ,de trenne grenarne ade blifvit lösryckta från sin stam, men tiden ade åter fogat dem tillsammans, de hade vuxit hop till ett. Skålen tömdes med acklamation. lärmed slutades den egentliga festen, hvarefter ansen började. — Engelholm. Dödsfatl. F. d. löjtnanten preussiska infanteriet Carl Pfeiffer, som i många r bott i denna trakt, dels som förvaltare å Rögle, els som innchafvare af egendomen Tinkarp, har flidit i Engelholm, 78 år gammal. — Karlshamn. Skånes ensk. bank öppnar rån och med d 2 Jan. ett afdelningskontor i carlshamn.