servis åt manskapet, äfvensom ett viss qvantum ved och ljus in natura till rum mens eldning och upplysning. — Ufter ve derbärlig och laglig kontroll att denn skyldighet till fulio uppfylles, ega batteri cheferna full dispositionsrätt att använd det öfverblifna på sätt dem godt synes likasom det åligger dem att ersätta al brist, som kan uppkomma genom ansla ets otillräcklighet. — Detta är hvad ma allar Passevolans. Angående riktigheten af det i punktern: 2 och 3 anförda, kan IIandelstidningei förvissa sig hos stadens inqvarteringsko mission. 4:0) — — ,,under det att reg:tts-ofsicerarne åt njuta ersättning för hästars hållande samt dertil stallhyra, så äro de, med undantag af chefen oel två ötverstelöjtnanter, oberidna. : Svar: Enligt kongl. brefvet den 13 Apri 1842 är depöt-divisionschefen, mot skyl dighet att utan ersättning företaga viss: tjensteresor, befriad från åliggandet at hålla häst. Den återstående eller fjerde divisionsbefälhafvaren är major i regemen tet; han uppbär ej hästration och honom åligger ej att bekosta sig egen häst. De skulle således återstå tygmästaren, hvilker aldrig kan komma i tillfälle att under fredstid behöfva sitta upp. 5:0) ,Regementschefen uppbär hästlega (2) för tr hästar, men uthyr sitt stall ) i kommendantshuset och inlogerar sin ende häst i regementets stallar. Svar: Regementschefen och öfriga reg:ts officerare åtnjuta, den förre tre hästrationer och de sednare hvardera två; men deraf följer alldeles icke och har aldrig följt skyldigheten att hålla motsvarande antal hästar vid andra tillfällen än längre marscher, läger, krigsuppbrott eller då deraf i öfrigt göres behof. Deremot ersätter staten icke kostnaden för inköp af hästar eller godtgör ifall någon af dem störtar. L Hvad beträftar det förment olagliga deruti, att regementsofficerarne haft sina hästar uti reg:tets stall, så är förhållandet följande: Krigsartiklarne uti 8:de kap. 14 8 förbjuder väl att, utan tillstånd, begagna kronans hus till eget bruk, men detta förbud upphäfdes, hvad angår officerarne och underofficerarne genom kongl. förordningen den 29 Mars 1859, då äfven regementsofficerarne erhöllo vederbörligt tillstånd att hatva sina hästar stående i reg:tets stall. Härvid är således i afseende å lagligheten ingeh anmärkning som kan göras. Den nya ,strafflagen för krigsmakten, hvilken skall tillämpas från början af nästa år, har ånyo upptagit berörde förbud, hvarföre något enskilt begagnande af ofvannämnde stall från denna tid icke kan komma att ske. Orsaken till den framställda begäran att i kronans hus få hafva regementsofficerarnes hästar stående var icke den, att bespara en obetydlig utgift af omkring 50 rdr årligen, utan derföre att inga så höga och luftiga stall som reg:tets funnos att hyra, och emedan hästarnes noggranna skötsel och omvårdnad bättre kunde tillses der, än i ett privat stall.