vernhe IOL ITARA4ans 10Sning 1 qvInnans intresse. Om valrätten heter det deri, är en klassrätt, så äro vi en enda klass. Om den är en egendomsrätt, så finnas qvinnor med egendom; om den är en mensklig rättighet, så äro vi ju menniskor. — Om vinnor regerat under föregående århunraden, och om i England en drottning i denna dag enligt allmänna meningen regerar till landets belåtenhet — hvartör skulle icke qvinnor hafva rätt att välja? Mot dessa argumenter har förf. ingen invändning. Han säger tvärtom, att hvad som anförts mot qvinnornas rösträtt, då man utgått från den amerikanska radikalismens och de engelska representationsintressenas ståndpunkter, är icke på något sätt öfvertygande, att så snart man knyter valberättigandet vid menniskans individuella natur, könsskilnaden blir betydelselös, och att man icke kan på allvar påstå, att en hustrus pligter mot familjen skulle kränkas genom utöfvandet af valrätt medelst rösträtt. Dock håller han före att , folksed och häfd, äro alltför mäktiga för att politiska rättigheter skulle komma att snart tillerkännas qvinnan ens i England. Efter att ha för sin del således erkänt att en försvarare af allmänna lika rösträtten måste från de rent logiska slutledningarnas ståndpunkt medgifva att icke något förnuftskäl för qvinnans uteslutande från valrätten finnes, kommer han till qvinnans verksamhet på det sociala området. yDet finnes få områden, säger han, ,af den inre statsförvaltningen och politiken, hvilka icke befrämjats genom de engelska fruntimrens vakenhet och handlingskraft. Och han bestyrker denna sats genom att anföra mrs Foys, mrs Chisholms, miss Mary Carpenters, miss Florence Hills, miss Louise Tvinings, miss Frances Power Cobbes och miss Nightingales namn samt den ädla och i samhällets vigtigaste intressen djupt ingripande verksamhet, som omgifvit dessa namn med den skönaste äras strålkrans. Hvad angår qdvinnans rätt till arbete, så har förf. fullt öppen blick för nödvändigheten af att öppna nya källor till förvärf för henne sedan maskinarbetet reducerat husslöjden i så betydlig grad och minskningen af äktenskap stegrat antalet af de arbetssökande. Han går ända derhän, att han obetingadt gillar följande sats, uppställd 1867 på arbetsmötet i Gera af Moritz Möller: Qvinnan är i den allmänna hushållningen berättigad till alla arbeten, till hvilka hon har förmåga. Den omständigheten, att genom qvinnornas täflan en del mäns arbetsförtjenst förloras, att medelmåttiga produktioner af en man på vissa områden kunna öfrerflygJas och undanträngas af dugliga qvinnors bättre produktioner, anser han orimligt att taga i betraktande. , Denna konsideration, säger han, ,, måste träda tillbaka för den långt högre synpunkten af en enkel mensklig grundrättighet, i hvilken qvinnorna ha lika mycken andel som det manliga slägtet. Denna grundrättighet är ju den att förvärfva sitt dagliga bröd. Vi skulle önska, att författarens uppfattning af denna punkt vunne allmän uppmärksamhet. Det är i sanning bedröllgt, att man får så allmänt höra den om den grundligaste orättvisa vittnande, lika partiska som fåritska anmärkningen: , Det vore orätt om qvinnornas rättigheter utvidgades, så att de stackars karlarna, som redan ha så svårt att försörja sig, finge ännu flera att täfla med. En man borde icke kunna uttala en sådan sats utan att rodna. Då förf. önskar öppnandet för qvinnan af flera slags nya försörjningssätt är det klart, att han äfven yrkar på reform af hennes uppfostran. Hittils har denna hufvudsakligen gått ut på att gifva flickan en , yttre glättning för den finare oeh bättre societeten, att dana henne så, att hon får utsigt att göra ett godt parti — i bästa fallet att väl förestå sitt hus. Men förf. anser, att ,inom samhällets medelklass, förnämligast dess högre bildade och mindre bemedlade del, man måste principielt afse de döttrars framtid, som måste förblifva ogifta, under det man för närvarande plägar anse icke-giftermål — liksom jernvägsolyckor — som en oberäknelig händelse. Han anser att qvinnans grundliga kännedom i de reala vetenskaperna; i konsterna och språken, ej blott skall bidraga till betryggandet af hennes framtid, utan äfven befrämja samhällets högsta och ädlaste intressen, Och hvem vill förneka sanningen häraf? Ju mer husfadren af tidens kraf drifves till ett ensidigt arbete i sitt yrke och ryckes från det inre familjelifvet, desto vigtigare är det att modren är bildad nog, att kunna bevara sitt inflytande öfver det uppväxande slägtet och använda det på det för de unga fördelaktigaste sätt. Vi ha uppehållit oss vid denna skrift, emedan vi anse de åsigter, som uttalats deri, i allo sanna och förtjenta af den största uppmärksamhet. Det var länge hufvudsakligen qvinnor, som yrkade på undanrödjandet af lagarnas och allmänna opinionens skrankor, som hindrade många att verka med de pund, Gud dem förlänat; nen nu uppträda alltflera ädla och tänkande män för deras rättvisa sak. Och len skall — den måste segra öfverallt, ler den kristliga kulturen blomstrar. 2 — ÖA mA S— 2 — —07ö9c,öB —— sr AmAUEUEU —