flodens mynning mellan Nordstjernenx, (som i England kallas ,, Northstar) och ett annat fartyg. Vi tro att korrespondenten kan finna sig belåten dermed, att man längesedan funnit, det hans uppgift varit riktig). A. F. E. j:r Bref från Skåne. (Till red:n af H.-Tidn.) Frälsebönderna i Skåne äro ett stort slägte, men ett slägte, som lefvat nästan frånskiljdt den öfriga menskligheten, hvilken heller icke brytt sig mycket om den stammen. Gud vet hur stort det slägtet är, men nog går det på åtskilliga tusental, och korporal Fullberg vill till och med låta påskina att det räknar slägtskap med israeliterna från den tiden, då dessa trälade i Egypti land, hvaremot frälseherrarne, enligt samma källa, lära vara afkomlingar af den egyptier, hvilken under grälet med en israelit blef af Moses ihjelslagen och för hvars skull denne måste fly för sin förmente morfar in i de Midianiters land; alldeles som Tullberg nu sjelf måst fly för landshöfdingeembetet i Malmöhus län för det han föregifvit sig vilja hjelpa bönderna ur deras förtryckta ställning. Som bekant har nemligen landshöfdinge-embetet låtit efterspana tit. Tullberg för det han skulle hafva uppviglat frälsebönderna, men bittills har spaningarne varit förgäfves och skulle det nu än lyckas gripa honom, så kommer han förmodligen att visa svart på hvitt på, att han icke förledt någon. Tullberg har nemligen varit så försigtig att han användt sista tiden till att förskaffa sig dylika dokumenter af bönderna, som deri förklarat sig sjelfva och förhållandena vara enda orsaken till de förvecklingar, som för närvarande råda mellan dem och frälseegarne. Emellertid har Tullberg blifvit en ryktbar man, som följes med det största intresse. Att han är , halfbror med kungen har han lyckats tå så rotfästadt i frälseböndernas föreställning att det är omöjligt för hvem som helst att taga dem ur denna förvillelse, som på sitt vis bidrager att förstora hans ryktbarhet. Äfven gör han en och annan resa till Stockholm för att genomsöka gamla arkiver och kungliga bref angående böndernas rätt till de ofantliga egendomar, som herremännen nu bruka, och detta stadfäster ännu mera tron hos bönderna, att Tullberg måtte stå innerligt väl på högsta ort, eftersom han kan få taga del af så vigtiga handlingar. De ha nemligen ingen föreställning om att sådant kan få skel utan med kunglig tillåtelse, och de tro ännu, de förblindade varelserna, att kungen vill och skall bjelpa dem. Först då kan böndernas föreställning rubbas, när deras anspråk äfven i högsta domstolen blifva underkända. Till dess skola de fortsätta processen och offra hvarenda skilling de kunna öfverkomma på sina advokater. Frälsebönderna visa för Tullberg ett oinskränkt förtroende, som skulle vara alldeles obegripligt om man icke kände deras egenheter och deras oerhörda okunnighet. Sålunda vet korrespondenten med full visshet att icke mindre än 46 socknar i Skåme sammanlagt penningar till Tullberg för processens utförande, afs hvilka ingen bidragit med mindre än 100 rdr, men väl mer, somliga ända till bortät 1,000 rdr. Så har t. ex. Söfvestads socken tillskjutit 900 rdr, Baldinge 550, Borrie och Stenby hvardera 400 rdr o. 8. v., hvilka penningar Tullberg behållit som Ö god pris, med undantag af en obetydlighet, som han betalt i papperslösen. Man vill gerna föreställa sig att en person, som kan ha inflytande på och beherrska tusentals andra, måste vara utrustad med ovanlig förmåga och talang, måste till och med vara ett geni; men så är icke förhållandet med tit. Tullberg. Han är en helt vanlig bonde, hvarken mer eller mindre, med icke större kunskaper än hvilken annan som helst, men med kan. ske något större liflighet och pratvana än ,bonafar i Skåne vanligen är i besittning af. Vörklaringsgrunden till att tusentals frälsebönder låtit locka sig af Tullbergs förespeglingar är sålunda snarare att söka i deras egen gränslösa okunnighet än i Tullbergs öfverlägsna geni. Frälsebonden ir icke att förlikna vid den vanliga skånska bonden — han är så till sägandes en afart af denne. Genom träldomen från spädaste barnaår har han blifvit trög och släpig; uppväxt i okunnighet och råhet ir han enfaldig, men envis; med mildhet oehandlad är han tålmodig och lugn, men etad kan han äfven visa tänderna. — Det kunskapsmått, som för frälsebönderna allmänhet ansetts tillräckligt, har bibrinsats af prester, som blifvit tillsatta af paronerna och ofta varit dessas redskaper.P sålunda uppväxt i andligt mörker ochÖ erldsligt förtryck har frälsebonden aldrig etat af några rättigheter, men har, så inge han kunnat, villigt fullgjort de skyligheter man så frikostigt lassat på hoom, till dess han slutligen dignat under ördan. Den okunnighet bönderna lagt i dagen enom att vända sig till och offra sina enningar på odugliga sakförare är det ästa beviset för deras försummade unervisning — en försummelse, som nu ämnar sig sjelf. Utan att vilja ingå i ågon närmare beskrifning öfver folkskoståndpunkt i srälseförsamlingarne, an korrespondenten icke underlåta säga, t denna nå månpa ställen hefnnor cg i — Z—2 — — E l t 8 8 r 8 r li re fe