Från England. (Bref till Handelstidningen). London den 30 Nov. 1868. Den händelse, jag till kännedom anför, skall utan tyifvel, säväl ur den menskliga känslans synpunkt, som för säkerheten till lif och egendom, mana till åtgärder från lagstiftningens sida, till förebyggande af dylika olycksfall. En beifran af saken från den svenska pressens sida skulle helt visst ej vara utan ett betydligt inflytande för genomdrifvande af de föreskrifter, som här äro påtagligt nödvändiga, ehuru saken blifvit hittills obeaktad. Den betydliga, ja enorma exporten afstenkol från England till alla verldens kanter verkställes hufvudsakligen genom segelfartyg. Intagandet af dessa laster sker sålunda, att stenkolen under alla väderleksförhållanden instörtas i fartygen, ofta i vått tillstånd, hvadan lastningen går fort nog, mången gång på kortare tid än ett dygn, hvarpå fartyget, efter att hafva gjort sig sjöfärdigt och behörigen skakkat luckorna samt surrat fast allt löst, begifver sig af på sin längre eller kortare tur. Inga försigtighetsmått iakttagas att förekomma den många gånger inträffande utvecklingen af de giftiga och högst farliga gasångorna. Många olycksfall äro kända, ehuru sannolikt dock få, i jemförelse med dem, som inträffat, men ej blifvit kända, då man och allt blifvit borta, lemnande allmänheten i okunnighet om deras öde. Funnes en lag, som föreskref, att på fartyg, som lasta med stenkol, luftvexlingsapparater måste finnas, eller andra apparater, lätt att utfinna, till att bortleda och oskadliggöra denna farliga gas, som nästan alltid förekommer, så vore det en stor välgerning i menskligt hänseende samt en betydlig besparing för både egare och assuradörer af fartyg. Saken är derföre af den vigt, att köpmannakårerna, assuradörer och skeppsredare borde göra till vilkor vid befraktningar af stenkolslastande fartyg, att dessa äro försedda med ifrågavarande apparater. Den händelse, som sednast erinrat om detta behof är följande: Den 20 dennes lemnade norska skeppet ,Nordstjernen, kapten Andersen, Newport med en last stenkol, för att afsegla dermed till Havana. Den 22 dennes, då fartyget var ungefär trettio mil vester om Scilly-öarne, hade styrman Sörensen ett ärende att gå under däck i kajuten och måste dervid använda ljus. I det ögonblick han antände detta, inträffade en gasexplosion så fruktansvärd, att fartyget ögonblickligen söndersprängdes, hvarvid en man dödades af de kringfarande spillrorna. Kaptenen och styrmannen blefvo mycket brända, isynnerhet den sednare, likasom ock manskapet i mer eller mindre grad. Inseende att fartyget snart skulle sjunka, skyndade man, ehuru nästan oförmögen till arbete, att få loss storbåten, men under tiden gick fartyget till botten, hvarvid dock båten lyckligtvis lösgjordes och blef flott, ehuru sjön var mycket hög. De lefvande af besättningen, 11 till antalet, kraflade sig upp i båten, och upptogos sedermera af Liverpoolskeppet ,, Crossfall i ömkansvärdt tillstånd, men erhöllo ombord all den vård, som man der kunde åstadkomma; deras plågor lindrades medelst användande af olja, men styrmannen var så bränd att han var bland annat oförmögen attse. Utanför Dover landsattes de stackars lidande med lotsbåten och erhöllo i ,, Sailors Home all skötsel och behandling af d:r Colbeck, ställets läkare. Kaptenen och styrmannen äro nu boende på Hotell Scandinavien, hvarest de hafva hvarje komfort och omvårdnad, samt skötas med ömhet af den skicklige och menniskovänlige d:r Freundt, hvilkens namn redan antyder hans karakter. Under hans behandling har kapten Andersen betydligt förbättrats och styrman Sörensen, för hvars syn man hyste stora sarhågor, kan nu se en glimt af dagens ljus. London den 4 Dec. 312 — 2— 1112 1 — —. —