bramng anstallå och UutIOTÅA åtål. (D. ÅR.) AA — — — Blandade ämnen Om jerntillverkningens framtid. In amerikanare Howitt beräknar den nuvarande jerntillverkningen på hela jorden till 227 millioner centner årligen, hvilket, fördeladt på jerdens 1,000 millioner menniskor, gör en medelförbrukning på hvarje person af nära 23 skålpund. Den verkliga förbrukningen i de civiliserade länderna är dock vida större, än detta medeltal. Så använder England 223 skålpund, Belgien 218 skålpund, Nordamerikas Förenta Stater 118 skålpund, Frankrike 82 skålpund årligen på hvarje person. I England finnes den största såväl relativa, som absoluta förbrukning, men också den största tillverkningen. Sverge har outtömliga lager af den rikaste jernmalm, men inga stenkol (att tala om), och då det redan till stor del förstört sina skogar, kan det i framtiden knappt blifva annat än en källa, ur hvilken andra nationer kunna hemta sitt malmbehof. Detsamma gäller om Ryssland, Italien och Algier. Spanien eger de naturliga vilkoren för en storartad jerntillverkning i omätliga kollager vid sin norra kust och i rikliga och goda jernmalmer, men de vänta på tillgodogörande. Urankrike behöfver importera, ehuru dess jernverkstäder drifvas i stor skala. Detsamma är förhållandet med Belgien, hvars kolsält hafva 12 till 13 mils längd och nära 2 mils bredd, der de äro som bredast, men med blott 2 till 3 fot tjocka flötser, och ändock gifva de nästan lika mycket kol, som Frankrikes, 24 så mycket som Preussens och !; af Englands årliga produktion. Om Preussen och Österrike tror amerikanaren ej, att de skola kunna väsendtligt uppdrifva sin tillverkning utöfver eget behof. För närvarande lemnar England mer än hälften af det jern, som förbrukas i hela verlden. År 1867 bröts i engelska jerngrufvor 232 millioner centner jernmalm. I Wales har man uppnått den naturliga gränsen för tillverkningen. I Skottland kan den möjligen ännu ökas, men endast med tillbjelp af fremmande malmer; Staffordshire har uppnått höjdpunkten, men Cleveland och Cumberland kunna äfven öka sin tillverkning betydligt, och detta i anseende till de ofantliga och utmärkta malmtillgångarne, så länge kolförräden räcka till. Åro dessa slut, och man börjar redan räkna ut den tidpunkt, då detta skall inträffa, då är Amerika verldens enda jernleverantör. De amerikanska tillverkningskostnaderna äro visserligen ännu något högre än de engelska; i Cleveland utgöra de nu 1,46 pr centner, motsvarande 2,2 centner pr dagsverke i masugnen; i Pennsylvanien får man blott 1,2 centner på användt dagsverke; men man hoppas att så småningom genom lättade kommunikationer mellan Virginien och Alabama bringa kolen och malmerna i närmare förbindelse och att derigenom kunna sänka jernpriset lika lågt, som i Cleveland. Frankrike och Tyskland kunna endast genom arbetsprisernas ytterligare sänkande tälla; men detta blir på längden omöjligt, såsom ett försök i England tydligen visat. Attpå sådan väg försöka täflan ligger deremot ej inom amerikanarens beräkning. (N. A.) Den bekante franska försattaren Filicien Mallefille. som nyligen aflidit i Paris, var född i Isle de France d. 3 Maj 1813. Efter det han i många riktningar hade utbildatisig: i Paris började han, ännu mycket ung, arbeta för teatern. Hans första drama gass på LAmbigu under titeln ,,Glenarvon. Det gjorde mycken lycka och eggade dess författare att fortsätta på den beträdda banan. Snart följde ,,Les septs infants de Lara, ,,Le Paysan des Alpes, ,Les Enfants blancs, ,,Forte Spade och tragedien ,, David. Samtidigt skref han romaner såsom ,Le Collier, , Marcel, och Les Memoires de Don Juan. De stora rörelserna under 1848 gjorde honom till politikus; för ötrigt slöt han sig till demokratien och blef af den dåvarande regeringen skickad såsom gesandt till Spanien. Men han kände sig ej rätt hemmastadd i denna verksamhet, hvarföre han snart återigen uteslutande egnade sig åt litteraturen, Omkring 1850 skref han för Theatre francaise sitt bekanta dramatiska arbete ,,Le coeur et la dot, hvilket emottogs med stormande bifall och sedan jemnt bibehållit sig på repertoiren. Sedan den tiden har han utvecklat en fruktbar litterär och i synnerhet dramatisk verksamhet. Tjock och tunn jernplåt. Såsom exempel på, huru långt man för närvarande hunnit i plåtvalsning kan nämnas, att på Browns Atlas Works i Sheffield har man tillverkat en pansarplåt, som var 20 fot lång, 4 fot bred och 21 tum tjock, medan den befann sig i ugnen; den utvalsades sedan till 15 tums tjocklek. Den vägde 420 ctr. För dess tillverkning användes 5,000 ctr kol och dervid sysselsattes 200 arbetare. — Såsom motsats kan anföras, att fabriksfirman Hallem C:ni utvalsat jernbleck så tunnt, att 4, S00 på hvarandra lagda blott voro 1 tum tillsammans. Den ena plåten var således 72,000 gånger så tjock som den andra. Ett förstenadt lik. , Quebec Mercury meddelar en upptäckt, som, ifall den bekräftar sig, kommer att väcka stort uppseende i den lärda verlden. Enligt nämnde tidning dog nemligen för 6 år sedan mr James Broughton i grefskapet Mayne, och nyligen läto hans anhöriga uppgräfva liket för att jorda det i närheten af deras nuvarande boningsort. Grafven öppnades och kistan fanns, men det var omöjligt att upplyfta den. Man aftog då locket och fann liket fullkomligt förstenadt. Under ett lätt stosttäcke låg det hvitt och hårdt som marmor utan något spår till förändring i formerna. Då mr Broughton dog, vägde bans kropp 200 skålp., men det förstenade liket var icke mindre än 800 skålp. tungt.