Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1868, sida 2

vid er broders sorgliga död, ehuru icke just af något tvifvel rörande domen. Jag fruktar att den anklagade har föga utsigt att komma undan. — Fruktar, sir! afbröt mr Levingstone; — ni menar hoppas, förmodar jag. Fruktar! Huru, sir, ni vill väl inte åter påbörda samhället en sådan otacksam stråtröfvare, och ni, en lagkarl, sir, tillade han och blickade på kortet, som han ännu höll i sin hand. — Jag ville visst inte låta den, som mördade er broder, undgå sin rättvisa lom, sade Ralph, — men äro vi förvissade om att den vorklige brottslingen ännu ir gripen? Mr Levingstone studsade och vände sig om, hejdade sin gång och stirrade på Ralph med ett omisskänneligt uttryck af våning och misshag. Han var verkligen å förbluffad, att han ej kunde tala. — Jag menar, fortfor Ralph, — att ehuru tarkt skenet än är emot denne olycklige inge man, är det ingenting som absolut! fverbevisar honom att vara den skyldige. ag för min del hyser stora tvifvel angånde hans delaktighet i brottet, och att ukta er broders nyss uppkastade graf! ned oskyldigt blod skulle knappt bidraga! ill hans hvila, eller ert eget samvetslugn. Ralph talade med värma. Han kände ! ig så genomträngd af sitt ämne, att han! ästan omedvetet inlade styrka och värighet i sin röst, samt utialade slutmeingen med en viss myndighet. Mr Levingstone syntes träffad för ett gonblick samt stod tyst och eftertänksam, nen det fortfor icke länge. . — Oskyldigt blod, sir! utropade han. —