Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1868, sida 2

hos köpmannen. På morgonen hade han funnit den sistnämnde döende, medan bokhållaren, blottställande sig sjelf i sin ifver att lemna en trovärdig förklaring, försäkrade att hans principal icke blott ej hade förtärt någonting annat än läkemedlen, hvilka han sjelf såg honom intaga, utan äfven att han ej hade lemnat honom ett ögonblick under natten. Hvad läkemedlen angick vittnade doktorn, att han hade tillredt dem med egna händer, hvilket han ofta brukade göra åt sin vän Levingstone, och att han hade sändt honom ett half dussin pulfver och dekoktflaskor; fem af hvarje hade patienten redan intagit med framgång, och den sjette satsen måste hafva haft samma verkan om den hade blifvit intagen. Derjemte ådagalade obduktionen hvad doktorn redan hade misstänkt, att brottet hade blifvit begånget på det mest vanliga och om okunnighet vittnande sätt. Giftet upptäcktes genast i den döde och var tillräckligt att döda två man. Mördaren var synbarligen fullkomligt okunnig i de första elementerna af kemien. Så var äfven William Bertram, och då han, bedöfvad och öfverväldigad af fasa, afgaf berättelsen om sin olycklige princials sista natt, på ett dystert, förvirradt sätt ryste de tillstädesvarande öfver fångens hemska känslolöshet, och undrade öfver den likgiltighet hvarmed han så tydligt förrådde sig sjelf och upprepade hvarje utsago likt en väl inlärd lexa. Intet tvifvel om hans brott uppstod hos dem, som voro närvarande vid förhöret. Många voro nästan glada, då de hörde att det sista förhöret och domen snart förestodo, så hårdnackad och djuriskt käns