Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1868, sida 3

Blandade änmen. Etna på Sicilien hörjar nu också att spruta eld och lågor. Den 26) Nov. har, enligt teleeram från Catanea, ett prakttullt utbrott egt rum. Bordeauxvin af årets skörd. Från Bordeaux skrifves: ,,Under sistl. September månad gjordes hår på platsen för 80 millioner francs affärer uteslutande i vin af i år. Man har betalt enorma I priser, ännu innan man hade fullkomlig visshet jom vinets qvalitet, alldenstund detsamma ej var skördadt. Härtill kommer, att detta vin först blir drickbart om 3 är och intilldess förlorar betydligt i volym. En reformförening. I , Drammens Bladföreslär en insändarinna att stifta en förening för att ,,motarbeta den öfverhandtagande flärden i damernas klädsel. Insändarinnan yttrar: ,,Otvifvelaktigt skulle många qvinnor, som ännu si hafva drunknat i fåfängans svarta haf, med glädje sluta vig till en sådan förening och göra sitt till för att ämma den allt mer och mer kring sig gripande tstofferingssjukan, som verkar så förskräckligt örstörande på både timlig, andlig och evig väli Wielleczska-saltgrufvorna, hvilkas förstöring genom en öfversvämning befaras, ligga på två mils afstånd från Krakau. De upptäcktes 1250 af en herde Wielicz och ligga rakt under staden af samma namn. Under jorden har här nästan en hel stad uppstått, hvilken innehåller öppna platser och gator, och i densamma lefva omkring 1,000 personer. Två öppna schakt leda in i den underjordiska staden, Franz-schaktet med en af August den tredje uppbygd spiraltrappa med 470 trappsteg, och det af resande ofta befarna, icke fullt 200 fot djupa Danielowicz-schaktet. Dessutom föra nio andra öppna schakt in i grufvan. Hon är indelad i fyra bottnar och hennes största djup belöper sig till 1,200 fot. I bottnarna, i hvilka len labyrint af gångar, ofta förbundna med broar, ( utbreder sig, äro taken till en del understödda af trävirke, till en del hvila de på saltpelare; i de ssarskilda schakten äro en mängd stall och magasin inrättade, hvilka till en del äro prydda med ljuskronor och statyer, förfärdigade af salt, och vid i festliga illuminationer erbjuda de en förtrollande anblick. Saltverkets dimensioner är så betydliga, jatt en vandring: genom de samtliga gångarne är lika så lång som en vandring från Krakau till Wien och tillbaka igen. Detta saltverk tillföll 1772 Österrike, sedan sachsiska bergsmän under August den tredje der hade infört en regelmessig grufbrytning. Grufvan lemnar årligen en nettobehållning at 6 millioner gulden. Lyckas det icke i sista stund -hvartill utsigten tyckes vara ganska ringa — att afvända katastrofen, så skulle detta medföra för de cisleithanska finanserna en betydlig skada. m anledningen till denna olycka meddelar tidningen Czas: Vid Wieliczska-saltgrufvorna uppdrogs efter 1814 en gräns, utom hvilken det icke var tillåtet att grätva; ty redan då stötte man utanför denna rayon på vattenådror, hvilka man endast med stor möda kunde göra oskadliga. Dessa vattenådror jemte gränsen för salinerna ligga i norr. Sedan någon tid började man likväl trots ell praktisk erfarenhet att skrida framåt mot norr. Man hoppades här finna pottaska. Under lång tid stötte man endast på lera. Den 19 November framsprutade vatten, men icke från väggen utan från sjelfva botten. Arbetarne underrättade genast sin förman härom, men denne trodde, att han endast hade att göra med en liten vattenåder, och lät endast anlägga små aflopp för vattnets bort skaffande. Då vattnet började att framqvälla häftigare, försökte man utpumpa det med ångmaskin. Men då maskinerna snart kommo ur stånd genom sand och lera, måste man afstå från denna operation. Nu började man att tilldämma grufvan, men ända tills nu utan framgång. Hela natten till den 25 samlades fördämningsmaterial, men dessa visade sig oanvändbara emot vattnet, som emellertid med ökad våldsambet inträngde. Den 25 utkastades 120 kubiktum i minuten. De underjordiska gatorna i Wieliczska äro betäckta med några tums vatten, hvilket med hastighet upplöser saltet. Invänarne i staden ofvanpå grufvan lefva i den största ångest, och all handel och alla affärer äro afstannade. En känd bankir i Berlin har nyligen aflidit och efterlemnat sju millioners förmögenhet. Den största delen af nämnda summa hade han testamenterat till välgörande stiftelser, några personer endast hafva erhållit legater, såsom hans hushållerska, som fått 80,000 thaler. Han säger i sitt testamente, att som han visste att hon plägat göra godt åt andra, hade han velat lemna henne medel att utöfva denna vackra dygd. En ung man, som alldeles icke kände honom, hade fått 15,000 thaler för att han en gång lyftat upp honom, då han blef kullkastad af ett åkdon. — Denne bankir var likväl känd för att vara girig; han kostade på sig sjelf endast det allra nödvändigaste. — Berlinertidningarne berätta om honom ännu följande drag: Ett fruntimmer, som befann sig i armod, anropade honom om hjelp; han hörde uppmärksamt på henne, gick att hemta en låda full med guldstycken och sade åt henne: Min fru, tag härifrå så mycket ni behöfrer; t BÖN att med egen haud gilva å ed siter vände han sig bort utan att vilja se huru mycket hon teg.