Blandade ämnen. Un millionärs lil. En korrespendent meddelar några detaljer af intresse rörande den nyligen aflidne baron James Rotschilds personlighet och enskilda lif. ,, Vi kände honom — säger korrespondenten — såsom en man, den der egnade hvarje dag af sitt lif åt affärer; han var aldrig frånvarande från kontoret, eller rättare: banken, Detta runda, grå hufvud och dessa stora, runda ögon voro välbekanta för hvarje parisare, som hade något med affärer att göra, och ingen fremling af någon betydenhet har på många år passerat Paris, utan att se baron James Rotschild. I synnerhet var han väl känd af Englands aristokrati och stod på mycket förtrolig fot med många af dess medlemmar. Baron Rotschild var dessutom känd af oss för sina många barmhertighetsverk och såsom en köpare af taflor och antiqviteter af alla slag. Hans lif var väl knappast hvad man kallar lyckligt, försåvida icke endast och allenast kärlek till penningar kan utgöra en ersättning för hvarje annat nöje. Anda till för kort tid sedan började han sin dag med att ringa på den ene af sina lektörer, som för honom läste de engelska tidningarne, under det att hans kammartjenare klädde och rakade honom. De politiska och financiela nyheterna ville han ha relaterade i så korta ordalag som möjligt. En andra lektör föreläste för honom nyheterna ur de franska och tyska tidningarna. Från det ögonblick han lemnade sitt rum, var han ständigt omringad af sina söner och några af de förnämsta bokhållarne i hans bank, hvilka framställde frågor och mottogo förhållningsorder. Snart efter sedan börsen hade öppnats, började hans vexeluppköpare ankomma med noteringar, hvilka baronen esåäg på och ofta gaf befallning om att köpa eller sälja, synnerligen då det rörde italien ska papper, i hvilka huset var mycket intreszeradt. Folk af alla slag aflade besök dagen i ända, och rapporter och bref aflemnades till chefen. Det fanns ingen hvila för denna själ; siffror och penningar — mera siffror, mera penningar. Vid bordet visste han icke hvad han åt, och betjenterna påminte stundom baronen om att han hade glömt dricka vin eller att smaka de rätter, som stodo framför honom. Han kunde knappast någonsin se en teaterpjes eller njuta af en opera, ty alla hans tankar voro upptagna af penningar. Att han egde konstskatter, det visste han, men han hade ingen tid att se på dem. Trots all sin rikedom var han i småsaker mera njugg än mången fattig; penningar medföra, liksom fattigdomen, sina vissa abnormiteter. Baronen brukade korrespondera med husen i London på hebreiska. Liksom andra framstående medlemmar af denna beryktade familj kunde Jan utan penna och papper och med beundrensvärd hastighet uppgöra finansiela kalkyler. Stöld af ordnar. , Neue freie Presse för den 24 sistl. November berättar: Då rikskansleren Beust i förrgår natt kom hem, fann han, att en låda, som innehöll alla hans ordenstecken och dekorationer (kammarherre, guldkedjor o. s. v.) tillsammans 21 till antalet, på ett oförklarligt sätt blifvit bortstulen ur hans sångkammare Då bland dessa ordnar funnos många sällsynta och mycket värdefulla, lät rikskanslern genast utlofva en belöning af. 200 gulden för deras tillrättaskaffande. Bår e. m infann sig en pantlånare och kladmånglare i poliskammaren och aflemnade lådan jemte samtliga ordnarne mot den utlofvade belöningen. Han förklarade sig ha emottagit den af en obekant, välklädd herre, som föregaf, att han skulle pantsätta den för en högtstående person, hvilken önskade förbli okänd, för en summa af 100 gulden. Polisens efterforskningar ha hittills varit fruktlösa. Det märkvärdiga vid saken är, att bland ordnarne funnos två, hvilka Beust ej igenkände såsom sina. Man hoppas att genom desamma kunna upptäcka gerningsmannen.