Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1868, sida 3

cipal något upphetsad, — med ett feberaktigt utseende, — som mr Ricarbo hade anmärkt; men han tycktes vara fullkomligt lugn, emedan han ej vidare talade om brefvet, och han yttrade knappt ett ord förrän mr Covper anlände, omkring en timma derefter. Den gode doktorn skrattade och pratade, lyckönskade sig sjelf och sin patient till uppfyllandet af sin profetia, sade att han nu var fullkomligt återställd och lem nade honom ester ett långvårigt besök med det skämtsamma yttrandet: — Glöm inte edra medikamenter, Levingstone, och begagna dem noga, ty de äro de sista ni får af mig på länge. å Läkemedlet, — ett pulver och en dekokt, — intogs kort efter doktorns bortgång, och ännu qvarböll Levingstone sin bokhållare under samtal i olika ämnen, till dess han slutligen märkte att tiden var långt framskriden, hvarvid han frågade om ej Bertram ville stanna qvar hos honom öfver natten och begagna hans sängkammare, hvarvid han tillade, att som han plötsligt kände sig ovanligt sömnig, ville han sjelf. stanna qvar der han var och lägga sig på soffan. Den unge mannen ville likväl ej höra talas om att begagna sin principals sängkammare och förklarade, att om mr Levingstone stannade qvar i rummet och hvilade på soffan, kunde han sofva i en ländstol. Mr Levingstone mumlade något, men tycktes öfverväldigad af trötthet, och Bertram, som trodde att han fallit i sömn, inslumrade äfven lätt. Köpmannens tunga, besvärade andetag hindrade Bertrams slummer att öfvergå till en djup sömn, och efter en timma steg han upp, gick