carbos ankomst föranledde bokhållaren att lemna mr Levingstones rum. Besöket var ej långyarigt, emedan denne gentleman, som sällan besökte sin compagnon, endast hade tittat in för att efterhöra sin väns helsa; men då han hade aflägsnat sig, återtogs ej arbetet, emedan Ricarbo vid sitt aflägsnande hade sagt, att han tyckte mr Levingstone såg feberaktig ut, hade ock rådt honom att, ej arbeta mera denna dag. ; — Jag måste väl följa hans råd, Bertram, sade mr Levingstone. — Jag har verkligen feberkänningar, och vi kunna lätt genomgå den der tyska förteckningen i morgon bittida, ehuru jag gerna skulle vilja göra det nu, som jag sade honom, ty det sista beloppet på femtusen pund ha vi inte ännu fått klart för oss, som ni vet. Bertram bugade sig och betraktade först sin nästan genomgångna hufvudbok och derefter sin principal, hvilken han tyckte såg lika så frisk ut som någonsin. Likväl borde mr Ricarbo förstå den saken bättre, och Bertram drog sig tillbaka samt lemnade mr Levingstone, som försökte att läsa Macauleys Englands historia, troligtvis mera orolig öfver sitt ofullbordade arän han skulle hafva varit, om han genomg unu ett dussin räkningar. Bertram Var fullt upptagen af göromål under den återstående delen af dagen och samtalade ej med köpmannen förrän mot aftonen, då han, enligt föregående öfverenskommelse, begaf sig till förmaket för att spisa middag med honom. Alla bokhållarne hade gått och äfven gumman hade aflägsnat sig för natten; dörrarne voro stängda; kyparen från, re