Stockholm. Utnämning. K. Sundhetskollegium har till läkare pid Jemtlands läns lasarett och kurhus i Östersund utnämnt och förordnat med. lic. K. A. Hernblom. — Oroligheterna före och under Karl XII:tes-festen utgöra fortfarande det allmänna samtalsämnet inom hutvudstaden, yttrar D. N:r, och ransakning med de under de tre dagarna häktade, men sedermera åter frigifne, civila orostiftarne och deltagarne i tumultet började i Onsdags i polisdomstolen. Dessa personer — dels nbättre, hvilka vägrat att ,skingra sig, dels arbetskarlar och pojkar, hvilka kastat sten, hurrat o. s. v. — voro anklagade ,, för delaktighet i upplopp, och många torde jemförelsevis ganska hårdt få plikta för sin nyfikenhet eller sitt okynne. Och detta med rätta, hvad okynnet beträffar, ehuru det förefaller icke så litet förbastadt att i en handvänning göra några pojkars okynne till — upplopp. Detta om de civila orostiftarne. Förunderligt nog har deremot icke försports att man med samma skyndsamhet skridit till förhör med dem, som åstadkommo de bedröfligaste oordningarne: representanterna af den till ordningens upprätthållande tillkallade vapenmakten. Både vi och öfriga här utkommande tidningar hafva redan tillräckligt utförligt skildrat det våld, som under de två olyckliga aftnarna af lifgardet till häst tillhörande befäl och manskap utöfvades mot hufvudstadens fredliga befolkning, för att äfven hvar och en, som icke var vittne till bragderna, klarligen skall inse, att förseelser af den gröfsta art här blifvit begångna af militärmakten. Vi uppmana i de personers namn, hvilkas dyrbara rätt, den personliga säkerheten, på ett så groft sätt blifvit kränkt, den allmänna åklagaremakten att, för så vidt detta icke redan skulle hafva skett, befordra föröfvarne af detta våld till den näpst, som lagen i dylika fall bjuder. För att icke kasta skugga på hela officerskåren vid Lifgardet till häst, bland hvilken vi älska tro att de feste djupt ogilla hvad som skett, anse vi det vara en pligt att nämna de officerare, som förde befälet vid tillfället; de voro: major A. E. P. v. Plomgren, ryttmästaren J. T. Beck-Friis och löjtnant 6. F. Harmens, och måste de anses bära skulden tör mycket, som hände under Lördagsnatten, dels genom att de på ett framstående sätt sjelfva utmärkte sig bland de andra lifgardisterna, dels genom att låta dessa sednare på egen hand öfverfalla och jaga menniskor å olika stadsdelar. Det är oss af dubbla skäl ett nöje att kunna meddela, det vi varit i tillfälle att höra många af de officerare från landtregementena, hvilka under dessa dagar vistats i hufvudstaden, uttala sin djupa harm, såväl öfver åtgärden att använda militären till dylika bragder, som ock öfver det sätt, på hvilket orderna blefvo utförde af befäl och manskap. Representationen har i sin makt att genom ett kraftigt korrektiv gifva hufvudstadens invånare en värdigare upprättelse, än den lagen förmår gifva: Lifgardets till häst indragning. Denna åtgärd har dessutom ur ren militärisk synpunkt numera så mycket för sig, sedan den nyare tidens långskjutande vapen gjort kavalleriet mindre användbart än förr, att det värfvade regementet Lifgardet till häst, trots sin nu ådagalagda bravour, torde få svårt för att försvara sin egen existens. — Utmärkelser. Gjutaren och ciselören af Karl den tolftes staty hr Heroldt blef af konungen straxt efter stodens aftäckning dekorerad med Vasaorden och hans biträde herr Stadelman med guldmedaljen af 5:te storleken med konungens bild å den ena och inskription å den andra sidan. Nämnde herrar, som i slutet af denna vecka återresa till Nurnberg, komma att på våren hit återvända för att utföra gjutningen och ciseleringen af Molinska fontänen. (D. A) — Stockholms Blementarläroverk. Den stora och vigtiga frågan om ett planmessigt ordnande af hufvudstadens elementarläroverk afgjordes i Tisdags hos stadsfullmäktige med en prisvärd enhällighet. Oaktadt någre, hrr Montelius, F. T. Berg, Smerling och v. Kremer, hade åtskilliga anmärkningar mot beredningsutskottets