Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1868, sida 2

med och bevittnat dessa uppträden, mar måtte fråga hvem man ville. Oväsen hade dock egt rum och som vanligt framkal ladt af en hop okynniga lärpojkar, fö! hvilkas räkning vederbörande till och mec ansågo nödvändigt att uppläsa upprorslagen! Det torde dock ha varit väl myc: ket, men här är det vanligt att gripa til ytterligheter för obetydligheter. Hade då om qvällen läktaren cernerats wed militär, skulle mobben ej vågat göra något men i stället gjordes choquer på de nysik ne, som blefvo öfverridne eller erhöll slag af flatan. På Söndagsaftonen val jag ute och såg på hela ,rebelleriet läktaren var nu cernerad af soldater, liksom hela festplatsen för öfrigt, folket gick der rundt omkring och tittade på de hederliga båtsmännen med sina stora slagsvärd i handom, klappade lifgardisternas hästar, som stodo i ena allen. hvarje man stående vid sin häst. Pojkhopar gingo tjutande och hvisslande förbi, en eller annan ridande patrull utsändes då och då för att rensa allöerna torgets öfre del, men så länge jag va qvar, och det var ganska länge, föreföll ingenting af vigt; men naturligtvis fortsatte pojkskarorna med sitt tjut. Några af rebellerna sasttogos på Lördagsaftonen, men de blefvo snart utsläppta igen, så att för närvarande sitter ingen häktad för dessa uppträdens skull. Det är dessa nyfikne, som bidragit till att morska upp pojksvärmarne att hålla ut, hvilka erhållit en eller annan skråma och nu lamentera förfärligt öfver, att ej ;fria medborgare få stå i fred på gatan och se på med god lust. Sedan nu en gång upprorslagen blifvit högtidligt uppläst, skall man gå sin väg, så blir man ej utsatt för obehaget att bli öfverriden eller dylikt. Men här vill man nödvändigt vara med, och då går det som det gick. Härmed vill jag ej förneka, att icke hästgardet vid något tillfälle gått för långt i sin stridslust och att ett par af officerarne förtjena näpst för deras brutalitet, men vid sådana tillfällen är det mycket svårt, helst när ett stenregn helsar den stilla framridande trupper, att bibehålla lugn och kallblodighet. Polisrapporter och vittnen lära väl framdeles afgöra huruvida militärens uppträdande varit så ytterst straffvärdt som man nu på vissa håll söker utmåla det. Sorgligast var att mobben genom hvisslingar och hojtande ville störa invigningshögtidligheten; hvar och en, som hörde oväsendet, kunde ej annat, tror jag, än önska ett väl bekomme åt skrikhalsarne, sem på natten varit ute för ,,soldateskens råa framfart. Något mer storartadt än Upsala-studenternas fackeltåg har väl Stockholm aldrig förr bevittnat och kommer väl ej mer att få bevittna heller, åtminstone från Upsala-studenternas sida, ty många af dem förklarade, att de ej ville göra om ett sådant fackeltåg mer, och man kan med fog antaga, efter att ha sett bur mobben äfven då bar sig åt, att flertalet af studenter aktar sig att ånyo utsätta sig för ett dylikt obehag. Xy.