Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1868, sida 2

Göteborg d. 4 December. Staden och Länet. Göteborgs Fångvårdssällskap återvalde, vid i går e. m. hållen årssammankomst, till ledamöter af styrelsen hrr assessorn H. Westin (ordförande), fängelsedir. T. F. Lewander, med. d:r A. L. Monten, grossh. J. P. Qvensei (kassaförvaltare), boktryck. A. Lindgren, f. löjtn. H. Å. Netcterskjöld och sängpred. I. Wallerius (sekreterare). — Ångkanonbåten ,,Gunhild har nu åter anländt hit och kommer att stationeras vid Känsö, för att, i likhet med hvad som egde rum sistl. år, under vintern lemna behöflig hjelp åt fartyg i skärgården. Chef å ,,Gunhild är denna gång kapten S. von Krusenstjerna. — Nya teatern. Det är en ganska anmärkningsvärd omständighet att i de flesta alster af den nyaste fransyska dramatiken, spelar den s. k. demimonden en särdeles framstående roll, men för hvar och en, som något känner moralens nuvarande ståndpunkt i Frankrike — och isynnerhet Paris — detta Frankrikes hjerta, förefaller denna omständighet helt naturlig. Publiken, detta så lätt bortskämda, sjelfsvåldiga barn, vill helst se taflor ur sitt eget hvardagslif; ju naturtrognare dessa äro, desto större framgång röna de hos massan, och denna framgång kan således i viss mån betraktas som den allmänna moralens gradmätare. Oss nordbor förefalla dessa , teckningar ur det fransyska hvardagslifvet, dess bättre, ännu fremmande; vi skratta åt de befängda upptågen och förvecklingarne, likasom åt hvarje annan komisk situation, men vår sedlighetskänsla protesterar mot de åsigter, som framkallat dem. Ett dylikt alster är det i går afton uppförda fransyska lustspelet ,,En perukmakarebal. En gammal gift narr, som svärmar för en vacker, firad skådespelerska, och som bland andra rivaler har sin egen, nyss ur skolan utgångne brorson, samt en ung flicka öfver hvars hand och hjerta modren disponerar utan invändning, se der i korthet intrigen. En mängd komiska, ja burleska scener ersätta bristen på verkligt innehåll och framtvinga skratt, men ej intresse. Utförandet af ett dylikt genomfransyskt ustspel kräfver af de spelande en lifliglet och abandon, som i går saknades på lera händer. En särskild mention förtjevar emellertid hr Novander, som återgaf len gamle förälskade Moulinards roll, amt hr Roos j:r såsom teaterperukmakaen Charles. Detta lustspels enda förjenst, de komiska förvexlingarne, skall lock säkert locka en talrik publik, då det roligtvis snart uppföres för andra gången. Såsom förpjes gafs äfven i går afton et lilla tillfällighetsstycket ,,En tidsbild rån Karl XII:s tid.