trapporna till den kongl. läktaren och höll talet till konungen, i hvilket han anhöll om statyns aftäckande. Naturligtvis hördes ej å min plats ett ord af hvad friherren sade, men konungen talade med så stark stämma, att, trots oväsendet från mobben, nästan hvarje ord kunde uppsattas. IIärpå föll täckelset och bilden stod der klar för allas blickar — en person måste dock, för att få ned täckelset riktigt, springa upp på en stege för att lösgöra det från ena sporren, på hvilken det fastnat. I det ögonblick täckelset föll brast lös en så ursinnig bifallsstorm från alla håll, att man blef bedöfvad deraf, fanfarer blåstes, kanonerna dundrade — jublet var ofantligt och ville ej sluta.