Skall komma än en gång den stund Med ofärd i sitt sköte Då uppå våra fäders grund Fienden stämmer möte. Gif att en flägt oss lifva må Af Karl den tolftes anda, Och fåfängt oväns horder då På våra kuster landa. Så se till hjelten ödmjukt opp Och böj dig i ditt sinne: Hur sekler hvälfva än sitt lopp, Han blir vårt största minne. Med sina dygder, sina fel, Med skuggor och med dagrar Han gaf oss dock till arfvedel En fläckfri lefnads lagrar. Lindehn.