—ö — Ekonomiskt. Om utfodring af renlaf. En landtbrukare har meddelat Mariestads Veckoblad följande iakttagelser och rön i denna, synnerligast under rådande knappa fodertillgång ganska vigtiga fråga: Jag har inköpt laf till den mängd att det må itgå 20 a 30 66(. om dagen pr ko räknadt, ända till mot midsommar, och detta till ett pris af 50 öre pr centner. Det är nu en månad sedan korna insattes på vinterfodring, och de hafva ännu icke fått hö och hafregröpe, men äro nu betydligt fetare än då de insattes. Detta kan dock ej ensamt tillskrifvas renlaven, ty de hafva utom ofvannämnda qvantitet deraf pr ko om dagen fått dels 34 kubikfot rofvor, sönderhackade och föregående dag ihoplagda med hackelse af råghalm, dels sådan hackelse blandad med något litet färskt råggräs (också ett nymodigt foderämne) från ett litet fält midsommarsråg (tufråg eller Johannesråg), eller rättare sagdt fallråg, som ett år växt på , gammal jord och som, ehuru den ej såddes förrän i slutet if Juli, blifvit rätt frodig, och kan ännu dagligen isslås så pass som 1 hämtkorg pr ko. Blandninzen med rofvor och råggräs har gjort halmen så pegärlig att korna äta sig mätta och vraka snart sagdt intet. Då rofvorna och råggräset taga slut, måste väl nöet och vårsädeshalmen ersätta de förra, tv det ir ej troligt att ensamt renlaf såsom sörp bland äghalmshackelsen är tillräcklig att hålla korna vid ull. Mjölkafkastningen har hittills visat sig rätt god, och gräddsättningen likaså. Fodringen med renlaf sker sålunda: En bryggpanna vatten uppkokas, och deri slås för hvarje 10 6 å 8 ort salt, som således upplöses. Detta ratten slås så hett det är i ett kärl, hvari renlafren blifvit härdt packad, och får stå till påföljanle morgon, då den, afsvalnad, gifves kreaturen i valjor ensamt för sig, jemte den del af spadet, som j blifvit insuget ilafmossan, och ätes då med myccen begärlighet, dock måste de allra första dasarne något hafremjöl påströs. Jag har äfven försökt att inpacka renlafven, olandad med agnar, i ett kar, och indränka den