Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1868, sida 3

SMICKTAUUG OmdOmen, da IIICMG SälILIIHu tvärs öfver det solktoma torget spränger en trupp af omkring 20 man, jagande framför sig dem, som togo till flykten, uppför backen och utför Stora Trädgårdsgatan. Vår sagesman räddade sig bakom vaktkarlens kur (den der som vaktar Karl den 13:de) och lät stormen sålunda gå sig förbi. En medelålders tjensteman, boende vid början af Regeringsgatan blef, då han vid hemgåendet omkring klockan 11 höll på att låsafupp sin port, öfverfallen af en lifgardist, som lät honom smaka flatan af sin sabel, och till svar på den tillrättavisning, som med anledning häraf uttalades, svarade soldaten: , Åh, det gör så goåt! Snart sagdt otaliga äro de exempel på fredliga personer, som under gåendet på trottoirer och i portgångar blifvit anfallna på ett sätt, som ofta lemnat stora skråmor och farliga blodhviten. De allra flesta komma naturligtvis aldrig till allmänhetens kännedom, men exempelvis må nämnas, att ensamt å fältskärsstugan vid Jakobs Kyrkogata i Lördags sfton törbundos 8 sårade personeer samt i en annan vid Norrlandsgatan 6. Man har äfven talat om ett eller par spillda menniskolif, men sådant har lyckligtvis icke ännu bekrättats. Alla i Lördags häktade, 19 till antalet, blefvo i Tisdags af polisdomstolen frigifna. Likaledes de 6 å 7, som i Måndags middag arresterades vid de betydelselösa efterdyningar, som då egde rum. Den törargelseväckande läktaren blef, enligt Dag. Nyh., nedtagen under natten till Tisdagen, ehura man förut ansett det vara omöjligt att nedtaga densamma från Söndags eftermiddag till Måndagsförmiddagen. — Akademien för de fria konsterna har till ledamot kallat bildhuggaren J. F. Kjellberg. — Dödsfall. I Dagbladet af sistlidne gårdag läses: I förrgår afled härstädes efter en längre tids sjukdom premieraktören vid kgl. scenen Daniel Rudolf Walin i en ålder af 48 år och 5 månader. Hufvudstadens publik, hvilken alltid med nöje lyssnat till hr Walins sång och förstod uppskatta hans talang som skådespelare, beklagar hans bortgång, och hans många enskilda vänner känna den med djup saknad. Han var en redbar man, en god konstnär, en trofast vän, en öm make och familjefader, och hans minne skall länge lefva bland oss. Rudolf Walin var född i Vesterås den 29 Juni 1820, blef student i Upsala år 1842. Af oemotståndlig håg för konsten dragen till scenen uppträdde han på kgl. teatern första gången som Rudolf i ,,Sömngångerskan den 18 Sept. 1844. Bland hans öfriga roller skall titelpartiet i ,,Don Juan sannolikt längst hågkommas af konstens vänner. Han uppträdde äfven såsom Sarastro i , Trollflöjten, ,, Wilhelm Tell, Almaviva i ,, Figaros bröllop, Mikeli i ,, Vattendragaren, Casper i ,Friskytten, m. fl., m. fl. Under åren 1847—48 studerade Walin i Paris för Garcia. Han efterlemnar enka och flera barn. — Studentkonserten. I Dagbladet af gårdagsmorgonen läses: Man hade i går nöjet att på Mindre teatern få höra studentsången. Salongen var fullsatt och uttryckte sina lifliga sympatier, isynnerhet för den tredubblade qvartetten, hvilken, framropad, hade artigheten att gifva ,Brudeferden i Hardanger af Halfdan Kjerulf. Konserten innehöll dessutom den ypperliga ouverturen till Glucks Alceste, körer ur Sophokles Oedipus af Mendelssohn, hvilka, ehuru rätt storartade till sitt syfte, dock göra mindre verkan än både ,Pilgrimskören ur Wagners opera ,, Tannhäuser och , Salamis af Gernsheim. Alla dessa nämnde körer utfördes rätt lyckligt, med omtanka och vana dirigerade af direktören, d:r Josephson. Då studentkören vid konsertens slut framropades, gafs öfver programmet ,, Hör oss, Svea. — Ieatrarne. K. Stora teatern företedde i Måndags afton, eklärerad å giorno, en särdeles lysande anblick, berättar D. A. I den kungl. logen syntes konungen, drottningen och enkedrottningen samt hertigarne och hertiginnorna af Östergötland och Dalarne med uppvaktningar. Högra sidan at första raden upptogs af Lifgardets till häst och artilleriets officerare med derås damer, den venstra af Svea och andra gardets officerare, likaledes med deras damer, liksom alla representanter af det täcka könet på denna festrepresentation hvitklädda. Öfra amfiteatern var uppfylld med hvitklädda damer. De tre öfversta bänkarne på parkett voro upptagna af högre och lägre officerare vid olika regementen, hvilka voro klädda till full parad; kommo så tre bänkar med unga damer, och så högtidsklädda civila herrar o. s. v. Det hela bar en särdeles festlig pregel, och vid denna hyllning åt Karl den tolftes minne kunde med skäl tillämpas ordspråket: Den tappre är det sköna värdt! Såväl vid de kungliges ankomst, kl. 8 e. m., som efter representationens slut, kl. 11, spelades folksången: ,,Ur svenska hjertans djup. Representationen börjades med en vacker tablå, ett slags apotheos öfver Carl den tolfte, med de spelande grupperade omkring hjeltekonungen. Härunder spelades ouverturen, arrangerad af Aug. Söderman på melodien , Viken tidens flyktiga minnen m. fl. kärnsvenska melodier. Dagen till ära gafs ett originalskådespel af F. Hedberg, benämdt Lejonet vaknar, hvilket emottogs med rätt lifligt bifall. Och bedömdt efter den måttstock, som torde vara den enda riktiga, då det gäller ett tillfällighetsstycke, är detsamma väl också ganska förtjent af ett sådant bifall. Naturligtvis har det icke varit förf:s mening att åstadkomma något dramatiskt helgjutet, men med mycken fyndighet har förf. förstått att sammanfläta åtskilliga karakteristiska episoder ur bjeltekonungens lif och öfver det hela utbreda en angenäm stämning af varmt poetiskt och fosterländskt glöd. Möss mt — (— —— — — — — ;br OD —