som hvilar öfver vår hufvudstad, då nägot tumult, ofta rätt obetydligt, derstädes uppstår. Antingen göra myndigheterna för litet eller också för mycket. Något lagom se vi sällan iakttaget, just der urskillning företrädesvis vore på sin plats. Nu väsnas en hop pojkar och begå till och med våld mot person och egendom genom stenkastning. Dessa pojkar betäckas afen hop nyfikna, som strömma till platsen för upptågen. I och med detsamma hafva dessa nyfikna, som alla äro ordningens vänner, gjort sig till medbrottslige med dem, som störa densamma, så vidt de ej genast på uppmaning skilja sig ifrån dessa senare, med hvilka det sedan blitver lätt att komma till rätta. Vi anse sålunda rätt att, då militär är utkommenderad, den handlar i öfverensstämmelse med denna grundsats. Men deraf följer ej, att den skall hugga in med blanka vapen på en hop menniskor, som äfven lättare sammanskockas på en punkt, hvaröfver en stark trafikled går, innan den hinner åtlyda uppmaningen att aflägsna sig, såsom det skedde i Lördags afton, sedan polismästaren Östlund uppmanat de törsamlade att skingra sig. Han hade ännu icke hunnit ned tör den trappa vid den ena ändan af den beryktade läktaren, hvarifrån han framställt uppmaningen, förr än gardisterna i full karrier redo in på den törsamlade folkmassan, som till en del bestod af hela familjer, hvaraf en stor del ej visste hvad det var fråga om. Om några uppmanas att skiljas, böra de väl få tid att skiljas. Nu redos många, som voro alldeles oskyldiga, i kull och sårades, såsom här nedan närmare beskrifves. Vår andra anmärkning gäller det tillvägagåendet, att på trakter, der ingen oordning sker och långt aslägsna ifrån orolighetspunkten, angripa icke allenast samlingar af personer, utan enskilda, som intet ondt göra, och hvad som utgör höjden af gagnlöst våld är, att lojala medborgare, som intet afvetat eller förskyllat, genom kavalleriets manövrer instängas och sedermera, under skrikande uppmaningar att skingras, misshandlas med sabelklingorna. Att 1:da upp på trottoirerna och in i portgångar är oförsvarligt. Hela beteendet kan ej förklaras af annat än någon order att utan all konsideration och urskillning ,rensa gatorna till hvad pris som helst. Kunna pojkupptågen vid läktaren, huru fördömliga de än voro, berättiga en sådan order? För Varschau kunde den passa under det ryska militärväldet derstädes, men vi hade trott oss lefva i ett land med så gammal och väl grundad medborgerlig frihet, att man skulle betänka sig två gånger, innan man utsatte fredliga medborgare för sådana yttringar af en sann militärdespotism. Då missgrepp sådana som dessa blifvit begångna, anse vi oss böra lemna rum för en, så vidt vi kunnat åstadkomma, fullständig redogörelse för hvad som sig tilldragit. Tidningen fortsätter: ,Angående förloppet vid upprorslagens proklamerande i Kungsträdgården sistlidne Lördags afton och den samtidigt dermed på samma ställe töretagna kavallerichocen på den der församlade, till största delen fredliga, ja till en del om hvarje angrepp mot den der uppförda läktaren okunniga folkmassan hafva vi erhållit följande skildring af tvenne iullt trovärdiga personer, begge åsyna vittnen till de omnämnda tilldragelserna, och den ene icke fremmande för skyldigheten att i sin mån söka inhemta upplysningar om hvad sig på platsen tilldrog. Dessa personer berätta: Lördagen den 28 dennes, klockan strax efter 911 på aftonen, begåfvo vi oss, i afsigt att på Blanchs! närbelägna kafe intaga vår aftonmåltid, öfver den del af Kungsträdgården, hvarest Karl den Tolfte-j!l statyen och de densamma omgifvande läktarne befinna sig. Vi hade samtidigt för afsigt att taga.) anordningårne för morgondagens festlighet i åskå-Jl dande. i å 0 D——— — ÄA— — —2 — O —.— —h—— — Vi funno statyen och läktaren omgifna af spridda och fåtaliga grupper af fredliga åskådare. I detsamma uppmarscherade 7——s man fotgardister under anförande af en korporal, och en kort stund sednare en annan dylik mindre trupp under anförande af en underofficer och besatte trappuppgångarne till den af enskild person uppförda, från större delen af torget statyen undanskymmande läktaren. Denna åtgärd tycktes af de församlade upptagas med munterhet, helst som de begge officiella läktarne lemnades obesatta. En pojkröst ropade, då gardisterna syntes på läktaren: Stig 1 ej upp, gossar, det kosiar 5 rdr person! och en :j annan tillade skämtande: , Karl den tolfte behöfver ej vakt, han! Han är karl att försvara sig :f sjelf! Vi lemnade genast platsen och ingingo pålv det af flera hundra personer uppfyllda kafet. Vid 5 pass kl. 11 eller vid den tid, då -som vi antaga — de begge spelande och närbelägna kungl. tea-5 trarne till ej obetydlig del i Kungsträdgården utE å 8 60 tömde sin publik, passerade vi åter förbi statyen — denna gång i sällskap med ytterligare 4 personer af den bildade klassen, dels tjenstemän, dels köpmän. Vår afsigt var att till hans boning i staden, åtfölja en person af vårt söllskap. i Vi funno nu åskådarne kring ststyen uppgå till vida större antal, än ett par timmar tidigare. . Dock torde desammas antal, enligt vår uppfattning, ej uppgått till större antal än högst 4— 500, personer, som med anledning af allmänhetens kända nyfikenhet på de företagna sestförberedelserna och denna promenadplats centrala läge ej kunde anses större, än hvad man borde haft allt skäl att förmoda. Några ga pojkar hördes uppgifva hurrarop. Vi stannade ytterst i fo-massans södra periferi på omkring 10 -20 famnars afstånd från den enskilda läktaren. Vi sågo en gatpojke komma bärande en lösbruten plarka, nedlägga den på marken, sägande — som vi tyckte — den vara den första från den nämnda läktaren nedbrutna. Vi hörde genast derpå, huru ännu flera plankor lösbrötos från densamma. De officiella laktarne antastades af ingen. Vi tänkte aflägsna oss. I detsamma uppsteg på läktaren en mörk skepnad, klädd i kapott och trekantig hatt. Denne figur tilldrog sig allmän uppmärksamhet. Man skyndade från alla håll närmare. Det var polisTNA. — Ä — RA AA —-.FA A VR RR — n kh