Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1868, sida 1

s bleka kinder, då hon hastigt sva henne rade: — Han är min fästman, sir, och skulle ha blifvit min man i sommar, om — on inte den här rysliga händelsen hade inträffat. Han är i tängelse, anklagad för sjelfva hennes läppar bleknade, och hon darrade konvulsiviskt innan hon tillade tydligt, men med låg röst, — mord på sin principal, men han har inte begått! det, sir, jag bedyrar det! Huru ifrigt, och med hvilket hjertgripande uttryck yttrade hon ej dessa sista ord. Jag kände mig öfverraskad och upp: skakad, men lyckades dock att säga helt lugnt: Säg mig hans tillnamn och namnet på hans principal, så kan jag få reda på saken här, och jag framtog min lista på det förflutna årets gröfre brottmål. -— Bertram är Williams tillnamn, och hans principal var mr Levingstone, svarade hon och tycktes känna sig lättad, som jag väntade, af att ej behöfva närmare redogöra för omständigheter, som ingifvit henne sjelf så stor sorg och fasa. Jag erinrade mig målet och namnen ganska väl, och att ej det minsta tvifvel om den anklagades brottslighet hade uppstått hos mig, då jag genomgått utdraget ar förhörsprotokollerna. Läkväl genomläste jag det nu uppmärksammare, men ännu med samma resultat. Icke en skymt af räddning syntes för William Bertram gent emot dessa tydliga bevis. Jag läste länge och öfverlade med mig sjelf. När Jag slutligen blickade upp, mötte jag åter dessa allvarliga, tankfulla ögon. — Ja, jag vet det alltsammans, sade